Midsommar

Sitter här med laptopen i knät uppkrupen i min fasters soffa och äter marabou och annat massa gott. Jädrans vad vi smällt i oss. Känner mig helt uppblåst. Men inte slutar man äta pga det, haha! Befinner mig alltså hos faster P i Stockholm, hit åker man när man behöver råd här i livet och kloka samtal sent in på småtimmarna. Men just nu har vi paus i allt pratande för hon är lustigt nog i tvättstugan, ja nu klockan 2 på natten... Ja dessa stockholmare är då allt bra knäppa!
Faster P (känns konstigt att kalla henne faster, hon är för ung för det, skulle nästan kunna klämma till med att hon är som en syster för mig, men nu blir nicket faster P anyways) är väldigt omtyckt av mig. Vi träffas inte allt för ofta men när vi väl gör det så stämmer det så bra. Vi har på nåt vis så vädligt mycket gemensamt, allt från musiksmak till pojksmak, haha. Och såklart sånadära seriösa funderingar som man bara kan prata med vissa om. Faster P är en av dem. Jag gillar henne. Känns helt rätt att vara här just nu. Fly lite skulle man nog kunna säga.



Anyways. Midsommarafton. Började bra med grillning med ett tiotal pers, kubb och dansande runt stång (ett parasoll var det närmaste vi kunde komma...). Alkohol intaget under kvällen och dagen var precis sådär lagom. Lycklig var man. Gillade läget. Allt som saknades var Simmaren.
Någon som däremot var på plats (senare på kvällen) var M och några av hans vänner. För att förtydliga är då alltså M vännen Solstrålen's flört. Det började lite konstigt med M vilket också ledde till att det slutade konstigt. Det var osäkert om han över huvud taget skulle komma nu när Simmaren inte kunde komma. Ingen trodde han skulle komma utan Simmaren. Och när klockan var 7 hade han fortfarande inte hört av sig. Så vi hade förstått att han inte skulle komma. Men så ringer han runt 9 "nu är vi i *min stad*, vilken buss ska jag ta hem till dig??" Så gör man väl inte?
Man hör ju av sig under dagen, men det gjorde han inte. Man hör av sig och kollar att det fortfarande är on, och att man fortfarande kan komma, men det gjorde han inte. Så det började alltså konstigt.
Och Solstrålen fick panik, så efter hans samtal började hon dricka kopiösa mängder. Mindre bra. Slutade med att hon mådde pyton när han kanske en halvtimme senare anlände hem till henne. Så jag fick ta hand om M och hans vänner. Pratade med M och hade roligt. Pratade minnen från helgen vi umgicks med dem (helgen jag träffade Simmaren) och hade det jättekul. Men han började såklart undra vad det var med Solstrålen och varför hon verkade sur. Jag sa att hon mådde dåligt för att hon hade druckit för mycket. Vilket dels var sant. Men hon var också sur för att han bara dök upp sådär. Jag försökte göra det bästa av situationen. Och pratade med M och underhöll han och hans vänner. Försökte föra M och Solstrålen samman. Men det misslyckades, till slut var de riktigt sura på varandra båda två.
När jag satt ute med några på altanen för en rökpaus kom M ut efter ett tag, och vi började prata. Även om det är lite suddigt nu, så minns jag gott och väl att M stötte på mig. Och att jag inte gjorde nåt för att han skulle sluta. Alls.
Så. Jävla. Dåligt. Solstrålen ser när han lägger armen om mig och jag ser att hon förstår vad som hände. Jag är ändå glad att hon kom ut när hon gjorde. Så inget hände. Jag vet inte om det hade gjort det annars heller. Men man vet ju inte. Och det var ju egentligen inget nu heller.
Först pratade hon inte riktigt med mig, men efter ett tag var allt som vanligt igen till min stora lycka.

Men nu pratade inte jag heller längre med M. Ingen pratade längre med M och hans vänner. Det var ju liksom jag och Solstrålen som var länken mellan dem och de övriga gästerna som de flesta kände varandra. Så de kom utanför på nåt vis. Fast många gjorde försök att prata med dem, men de respondade inte och var riktigt asociala. Allt blev fel. Jag vågade knappt titta på M ifall Solstrålen skulle se. Allt blev fel. Då dricker man mer. Alla gjorde det.

M och hans vänner skulle ha sovit över. Men det hela slutar med att de går därifrån utan att säga hejdå till någon. Utan nånstans att ta vägen. De hade sagt till vännen C att de skulle gå hem "eller nåt" när hon frågade. De hade 10 mil hem. Gå den sträckan 3 på natten?

Nej. De hade slutat med taxi hem för deras del. Och en räkning på 7500. Kostar det så smakar det. Men varken jag eller Solstrålen har pratat med dem. Det har vi fått höra av andra. Allt blev ju så fel. Jag vet inte ens varför. De var sura på varandra utan anledning redan från början. Och jag saknade Simmaren.


Men som jag skrev till Glimra i förra inlägget så fick jag veta något av M och hans vänner som kanske borde få mig att tänka till...
Helgen vi träffades hade han flickvän. Och jag är inte the one who kiss and tells, men han var kanske en aning otrogen mot henne. Han hade tydligen fällt kommentaren "men jag ska ändå göra slut med henne..." Ja okej, för då är det ju okej? Och ja, inte helt förvånandsvärt så var otrohet någonting han verkade ha nåt emot. De var ju inte direkt förvånade, M's och Simmaren's vänner när de fick höra att vi haft ihop det. Inte alls. Någon sa bara "men hade inte han flickvän i mars?", någon annan nickade och sen var det inte mer med det.
M var den enda som försökte tysta ner det hela, för han vet ju lite mer om det hela, tex att vi ska ses nästa vecka. Om vi nu fortfarande ska det.

Jag vet inte mycket, men jag vet att jag inte gillar otrohet. Och jag har lovat mig själv sedan 5 års ålder att föralltid ta avstånd från det. Så går det när man har en pappa som cheatar på ens mamma i nästan 3 år.

Men ändå så är det nåt i mig som inte riktigt bryr mig om det. Jag menar, det är ju inte som att han är Mr Right och vi ska gifta oss. Jag har ju inte ens känslor för honom egentligen. Förutom lust och åtrå.
Och jag visste ju redan att han var en skitstövel och player (ordet känns fullt och utnött, men när jag funderade på synonymer så var tjejtjusare och hjärtekrossare inte mkt bättre) och det stoppade ju mig inte förr. "Är man så snygg så kan man get away with anything" - det var vad jag sa till Solstrålen om honom redan första gången vi träffades. Och det är tyvärr sant.

Men som sagt. Jag vet inte. Jag får väl iallafall fundera på saken...

_______
Upd. Jag undrar hur många tusen han haft sex med?