Vännen M är nu tillsammans med den där killen som sårade henne så mycket för några månader sen, men nu verkar de lyckliga och livet är en dans på rosor. Vännen A är tillsammans med en jättesöt kille, som hon hade känslor för länge innan hon fick honom. Lillan är i stort sett tillsammans med en kille också. Min äldsta vän (dock ej "barndomsvännen", fast känner de faktiskt från samma dans) är också tillsammans med någon.
JAG VILL OCKSÅ HA NÅGON!!
Vännen M mordhotad?
Ringde nyss en skärrad vän och sa att hon och Vännen M var under mordhot. Jag skrattade såklart (?) och undrade vad hon menade. Trodde såklart att hon skämtade. Nu vet jag inte hur seriöst det kommer visa sig vara, men, Vännen M fick en röd laserprick i pannan som verkade komma från lägenheten mittemot. Hon hade några vänner där som satt och kollade på film och alla blev jätterädda.
Den där pricken förföljde hennes panna var hon än försökte gömma sig och när hon var utom synhåll för "skytten" bytte han offer. Så de hade ringt polisen och hela baletten, och de skulle tydligen komma dit.
Först tyckte jag inte att det lät seriöst, men nu när polisen ska komma dit blir man ju lite skärrad, speciellt eftersom jag på senaste tiden går runt och tror att alla kommer dö när som helst nu.
Smsade Nallen, som bor på samma gata som henne, om han såg nånting utanför där, men han såg inget. Och tjejerna svarar inte när man ringer.
Hjälp?
Ja jag tog mig faktiskt ut i fredags och köpte mig en locktång. Och hämtade ut några filmer på posten som kom i typ november, fick härligt nog ingen böter för att jag är den segaste och lataste människan i världen, ärad vare posten!
Förfest hos vännen M i fredags då. Inte värsta draget direkt, men det blev mer ös på kvällen när allas drinkar började ta ut sin rätt. Men det var nån lite små-deppig stämning över hela kvällen. Vännen M är ju hon som har pojkvännen som är en riktig bäd båj och som behandlar min lilla pelskling som skit. Och det gör ju såklart att hon gång på gång sitter och frågar varför han inte svarat på hennes sms, "det har ju faktiskt gått 20 minuter!". Så man måste lugna henne hela tiden. Hade säkert nåt att göra med det.
Själva utgången var inte den mest festligaste heller. Det var varken mycket, eller roligt folk där. Så de flesta jag förfestade med drog hem vid typ 1. Och då bestämde jag mig för att göra nåt lite wild and crazy som den independent woman jag ju är, jag stannad kvar själv! Nåja, jag kände väl ungefär tre "umgängeskretsar" som jag varvade mellan, men ändå...
Vid nåt tillfälle stog jag vid ett högt bord och sms'ade så kom en kille och la armarna runt mig och frågade om jag ville dansa. Och jag tror (notera väl att jag verkligen inte är ett dugg säker) att detta är en av killarna från nyårsafton (som jag förresten inte haft kontakt med nån av dem...). I början var jag ju helt säker på att det var han. Men sen vet jag inte riktigt... Nåt kändes inte helt rätt...
Hursomhelst. Vi hånglade. Spelar roll om det var han eller inte. Jag kände mig deprimerad för att kvällen blivit så misslyckad och den rätta partystämningen aldrig infann sig - och när han la armarna runt mig så kände jag att det var precis vad jag behövde!
Så fyllde jag till slut år i onsdags. Paketen från familjen öppnade jag redan klockan 00.20. Så på morgonen blev det inget firande. Utan upp i ottan (okej, klockan 12.00) för att direkt åka till IKEA och handla. Pallar till kvällens middag, coctailglas och lite annat smått och gott. Sedan Ica för att spendera 1700 kronor (åh herregud, ångest) till kvällens spektakel.
Men som tur är blev riktigt, riktigt lyckad!
Var väl en 15 personer här som åt middag. Sen kom det in fler och fler. Och vi hade det riktigt jävla roligt! Sedan begav det sig äntligen mot en laglig krogdebut. Riktigt roligt det med! Riktigt packat med folk. Ingen undandrift att man verkligen inte fick plats på dansgolvet om man inte armbågade sig fram först. Annandag och alla var ute!
Kvällen hade varit felfri om inte två av mina bästa vänner börjat gråta. Vid två olika tillfällen, av olika anledningar. Det var en händelserik kväll vill jag lova..
Solstrålen började gråta pga att vi hamnade i en riktig bitchfight. Det var verkligen bitchfight och allt det som hör till. Snapar, drinkar som hälls över varandra, knuffar, bitch-blickar, vakt som kommer emellan och separerade de två "lagen". Tjejen som vi bråkade med är ett ex till en kille som min vännen A hade ihop det med i sommras. Och hon är en såndär sjukligt avundsjuk typ.
Och där har ni i det stora hela den såpan.
Vännen M grät för att hennes kille dansade med någon annan. Den gamla klassikern med "Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer prata med honom, Jag vet att jag sagt det massa gånger förut på fyllan men nu menar jag det verkligen, Jag ska aldrig mer dricka för jag blir så pinsam - sitta och gråta mitt på dansgolvet, Jaja jag ska iallafall aldrig mer prata med honom!!! SVÄÄÄÄR!!!"
Givetvis hade de sex hemma hos henne cirka 3 timmar senare.
Men förutom dessa små utspel så var kvällen alltså helt perfekt. Och vad är en lyckad festkväll utan några missöden som senare nästan bara är roliga att se tillbaka på? Ingen fest utan olyckan!
Måste bara skriva, så ni ska förstå hur trött jag är, att jag hade ett matte C prov klockan 7 imorse! Helt åt fanders tidigt. Och skitdåligt gick det. Menmen, aldrig mer matte. Ska inte klaga.
Hursomhelst, sen dess har jag gjort en massa. Jobbade några timmar. Stan med Solstrålen, Vännen M med flera. Handlade en hel del, åt lunch däremellan, fikade nånstans efter, åt en glass, solade i en park och kollade på massa studenter. Skittrött när jag kom hem, siktade nästan in mig på att gå och sova då klockan 6. Och det gjorde jag. Nästan. Somnade i soffan.
Men vem ringer inte då? Precis när jag har somnat....
-paus för att bygga upp spänningen-
-ännu lite längre paus-
-sådärja!-
Jo! Simmaren ringde.... Så förvirrat och med såndär härlig gröt-röst svarar jag i telefonen. Förstår inte för ens efter ett bra tag att det faktiskt är han. Simmaren ringde! Dra mig baklänges liksom. Vi brukar bara messa eller skriva på msn. Eller vi har pratat en hel del på fyllan förvisso. Men det är ju inte alls samma sak. Då horny-ringer man halva telefonboken ofta. Nu var'e ju måndag och klockan va' typ 7!
Pratade ett tag, flöt på ganska bra faktiskt, kanske 20 minuter eller så. Skitroligt var'e. Men inte för ens i slutet tog han upp när vi skulle ses (vi har bara bestämt att vi ska ses, inte när) så pratade vi lite om det. Sen hör jag mig själv säga: "Jag har ett hus i Göteborg en vecka eller så, du kan ju åka med mig dit...".
Tre sek efter: "Sa jag verkligen det där....??????!?!??!?!?"
Visst gjorde jag det.
Varpå han uppspelt bombarderade mig med frågor. "Bara du och jag alltså?" "Vems hus är det?" "Hur länge?" "När?" och så vidare. Jag hade knappt svar på några frågor.
Men jag tror nästan vi bestämde detta nu. Lite spännande. Eller mycket snarare!!
Skrev ju om Skribenten igår. Och att jag inte vågade berätta vad jag visste om henne. Men det löste sig av sig självt, då jag berättat det för vännen M och hon var på samma fest som honom igår och berättade det för honom. Han hade blivit ledsen sa hon, såklart att han blir det. Lilla plutten. Vi pratade nyss i telefon om det hela, och på nåt vis kom vi överens om att vi ska få honom att "göra slut" (de är ju inte riktigt tillsammans, vad jag vet...) innan hon sårar honom för mycket.
Enligt vännen M är det bästa sättet att få detta att fungera är att jag skulle "få ihop det" (hennes ord, inte mina) med honom. Och ptja, jag drömmer ju om honom, men jag vet inte. Kanske. Hon är iallafall övertygad om att vi skulle passa perfekt. Men han är nog för bra för mig.
