Vännen J

Kände att jag behöver reda ut lite om honom, vännen J.


Lärde känna honom för drygt tre år sedan (gud vad tiden rusar). Då flörtades det en massa kan man nog säga, visade sig ganska snabbt att han hade känslor för mig. Men jag hade egentligen aldrig det för honom, jag såg honom bara som en god vän helt enkelt.

Något halvår senare skaffade han en tjej. Till mina vänner sa han att han "inte orkade vänta på mig längre..." och att "hon hade ju ändå inga känslor för mig...".

Men självklart fick jag ju det då. Som en blixt från ovan. Direkt när han skaffade tjej. När jag inte längre kunde få honom. Då var jag ju helt outhärdligt förälskad i honom. Det verkar ju tyvärr vara så vi tjejer fungerar. Vi vill ha det vi inte kan få, det är det som verkligen intresserar oss.

Han var tillsammans med denna tjej i två år tror jag. Mina känslor för honom svalnade väl bort under ett halvår kanske. Vet inte riktigt hur lång tid det tog. Men lyckligtvis kom jag över det. Förstod väl samtidigt lite att jag hade känslor för honom bara för att han blev otillgänlig helt plötsligt. Men under tiden fortsatte vi umgås som vänner, vilket fungerade bra.

Men i somras gjorde de slut och sedan dess har han hela tiden låtit mig förstå att han har känslor för mig "fortfarande" (som han säger), men "igen" (som jag säger). Låter ju riktigt illa om han skulle gått och haft känslor för mig under de två åren han var tillsammans med en annan tjej.

Nu har jag hur som helst absolut inga känslor för honom och det är jättesvårt att vara vän med honom när han jämnt ringer när han är full och förklarar hur han känner. När han jämnt skriver sms om att han saknar mig, om hur mycket han tycker om mig (ej som vän) och att han vill träffa mig nu, nu, nu.

Jag vill ju fortfarande vara vän med honom, har alltid kunna prata med honom allt. Om mycket mer än vad jag kunnat prata om med mina tjejvänner. Och han är ju världens snällaste, bryr sig alltid om mig och kan alltid få mig att må bra. Han är ju världens bästa.

Men han gör det så svårt när han hela tiden visar att han har känslor för mig. Jag vill ju bara vara vän.

Long time no see

Länge sedan jag skrev nu. Och varför vet jag inte. Har varit en sjukt stressig vecka.
4 prov, 2 redovisningar, 1 uppsats, 2 tentor - allt detta denna vecka. Man hinner ju knappt andas, men som tur är så är det snart sommarlov!

Vad har hänt sen sist då (förutom en massa pluggande)?

Igår var jag på begravning. För Bonusfar's morfar. Min bonusgammelmorfar så att säga. Begravningen var jättefin. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte grät som en bebis som just mist sin lollipop. Vi hade tänt ljus i hela kyrkan, och sångarna gjorde ett toppenjobb och prästen var toppen. Som mamma sa imorse så "var denna begravning en jättebra första begravning för dig". Nä jag har aldrig varit på en begravning förr. 17 år och känner knappt någon som gått bort. Sjukt vad lyckligt lottad jag är.


Men nu över till nåt helt annat. Simmaren tycker att vi ska ses. Min respons levde verkligen upp till min hard-to-get strategi som jag försöker köra på. En strategi som verkar fungera väldigt bra faktiskt. Det har lett till att det alltid är han som skriver hej på msn, han som börjar sms'a osv. Känns väldans bra!

Men jag ska inte ljuga. Jag är så horny på honom. Det har verkligen inget med kärlek att göra.

Vännen J: "Hur går det med kärleken då?"
Jag: "... ... ... och så ska jag kanske träffa "Simmaren" nu till helgen. Fast det har iofs inget med kärlek att göra, to be honest."
Vännen J: "Så du är bara kåt?"

Han har en poäng där J. Jag är kåt. Så är det bara. Aj äm hårny. Men skulle ni ha sett honom, så skulle ni vara right there with me. Tjej eller kille, ni skulle se samma sak som jag ser. Samma perfekt vältränade och brunbrända simmarkropp, samma sexiga ansiktsdrag, samma blonda rakade hår, samma blå vackra ögon. Ja ta mig fan vad het han är.


I övrigt har Nallen (som vanligt) sms'at en hel del. Men efter ett tag slutade jag svara. Det leder ju ändå ingen vart. Vi träffas ju aldrig. Det är ingen mening med att ha regelbunden kontakt via sms då. Det leder ingen vart. Vilket jag vet att i alla fall jag har förstått. Frågan är om han har det. Han har skrivit 3 sms nu som jag inte svarat på. Undrar om the message går fram då? Men det är nog tveksamt. Och för övrigt kommer jag säkert svara till slut.

På fredag ska jag jobba kväll, yey! På lördag blir'e tjejkväll hemma hos vännen I, eller hemma hos hennes kille som jobbar kväll då. Det blir god mat, alkohol och antagligen en hel del skratt. Precis den typen av kväll jag behöver efter en sjukt stressig vecka. Sen efter det får vi väl se om vi drar vidare eller inte. Kanske bestämmer oss för att vi har det bra där vi är. Alternativt att vi drar på någon fest. Eller kanske drar dit lite folk? Återstår att se.