Laserpricken

Vännen M mordhotad?

Ringde nyss en skärrad vän och sa att hon och Vännen M var under mordhot. Jag skrattade såklart (?) och undrade vad hon menade. Trodde såklart att hon skämtade. Nu vet jag inte hur seriöst det kommer visa sig vara, men, Vännen M fick en röd laserprick i pannan som verkade komma från lägenheten mittemot. Hon hade några vänner där som satt och kollade på film och alla blev jätterädda.

Den där pricken förföljde hennes panna var hon än försökte gömma sig och när hon var utom synhåll för "skytten" bytte han offer. Så de hade ringt polisen och hela baletten, och de skulle tydligen komma dit.

Först tyckte jag inte att det lät seriöst, men nu när polisen ska komma dit blir man ju lite skärrad, speciellt eftersom jag på senaste tiden går runt och tror att alla kommer dö när som helst nu.

Smsade Nallen, som bor på samma gata som henne, om han såg nånting utanför där, men han såg inget. Och tjejerna svarar inte när man ringer.

Hjälp?

Gimme more, gimme more

Det är bara att erkänna, jag har inte pluggat nånting alls ikväll. Heller. Det finns verkligen ingen motivation alls. None what so ever. Så jag lämnar det för ett tag till. Kanske att det blir något imorgon. Har bara två lektioner imorgon, mellan dem är det hål på cirka 5 timmar. Utmärkt tillfälle att sätta sig i biblioteket och studera en massa. (Som om jag verkligen skulle göra det? Vem exakt är det jag försöker lura?)


Nej. Vad jag gör att jag sitter och hoppas på att Alanyakillen svarar. Vilket han ännu inte gjort. Jag blir alltid så nervös av sånt här. Ser att han har gått in på min profil flera gånger sen jag skrev. Men ändå skriver han inte. Åh. En annan som varit inne flera gånger på min profil idag är Nallebjörnen, länge sen jag skrev något om honom. Men vi har fortfarande bra koll på varandra. Messar (började använda ordet "messa" på skoj med en vän, liksom som i ironi för att narras med de som verkligen säger det på fullaste allvar - men nu har det satt sig riktigt djupt i ordbasen) varandra titt som tätt. Kanske ska skriva nån rad till honom nu?


Ja ja, jag vet hur tacky det är att ta upp gamla ragg när man har tråkigt. Men jag behöver nåt!! Och jobbar hela helgen så jag kan inte gå ut heller för att få utlopp för allt detta. GE MIG NÅT!

Sen sist

Var ett bra tag sedan jag skrev. Vilket jag egentligen inte har någon speciell anledning till. Ser här att det var nästan två veckor sen sist faktiskt. Och så lång tid trodde jag väl inte riktigt att det rörde sig om...


Vad har hänt sen sist då?

- Till och börja med har jag fått reda på att Nallen precis inlett ett förhållande med någon. Eller de är inte riktigt "officiellt" tillsammans (citerar vännen X som jag fick veta detta av). Och ja.. Som ni ser i parantesen så fick jag alltså inte reda på det av Nallen själv. Och han har ännu inte sagt något om det. Inte jag heller för den delen, om att jag vet om det vill säga. För några dagar sedan (innan jag visste om detta) så hade jag några gamla vänner här från min gamla klass, vi satt och hade en trevlig stund på min balkong, spelade spel osv. Så skriver han ett sms (som vanligt), och jag nämner att jag har gamla klassen över. Och han som iallafall gick på samma skola, undrar varför han inte var bjuden, och nämner i samma sms att han nästan är vid mitt hus. Så då skriver jag lättsamt "det är bara att komma förbi" eller nåt i den stilen. Men det gör han inte. Go figure? Är det då relevant att fråga varför han inte var bjuden?

Hur som helst, senare visar det sig att han varit hos tjejen denna kväll. Och sms'at mig. Vilket tydligen ska ha hänt flera gånger enligt källor. Undrar om stackars tjejen vet om detta.



- På Simmaren-fronten då? Det var väldigt tomt på den fronten, tills för några dagar sedan. Innan detta så drömde jag iallafall konstant om honom. Tänkte konstant på honom. Tänkte på våra heta (och få...) möten. Den vanliga gamla visan. Varje gång jag loggade in på msn så var det hans namn mina ögon motvilligt sökte. Och suckade varje gång han inte var inne. Mer än en vecka var det såhär.

Men sen en gång för några dagar sedan, när jag loggar in; "hej "wilma", var länge sen :( allt bra??". Ni kan ju tänka er glädjen. Och hur snabbt mitt hjärta bultade.

Han - jobbar du denna vecka då?
Jag - nej, är faktiskt ledig hela denna vecka!
Han - va som fan, detta är ju enda veckan jag kan ses :D
Jag (som tappert försöker vara hard-to-get) - nej äre så?
Han - nej... men HADE kunnat varit så... skrev bara det så du skulle inse piken, haha!

Och ja, ni kan ju ana min lycka! Han vill träffa mig...! Så vi pratade lite om hur vi skulle få ihop det. Men det blev ändå aldrig att vi bestämde nåt för helt plötsligt var han tvungen att gå...

Men jag och Vännen Solstrålen kom på att vi kunde ju bjuda in M och Simmaren till hennes midsommarfirande. Detta kunde ju vara perfekt då vi både vill träffa dem, och jag är skitnervös inför det hela och gärna tar det såhär. På fest. På midsommar. Onykter. Glad. Allt det där. Utan det där seriösa, fråga mig inte varför, men jag vågar inte. Vad är det för fel på mig?

Så jag frågade. Han kunde komma och ville det jättegärna sa han. Allt var toppen. Det skulle bli övernattning i hennes stugor och livet lekte.

Men sen kommer smällen... Han kan inte längre komma, har fått veta att han måste jobba och annars får han sparken.

Bummer. Dubbel-bummer. Tusentals gånger om. Satans arg blev jag.

Kom iallafall fram till att vi ska ses nästa vecka. I hans stad. Ämnet eventuell övernattning vågar vi dock inte gå in på. Ska man ta med tandborste eller ej?

Fredags var'e party för hela slanten.

Såg Skribenten hånglandes med den onda tjejen från helvetet. Jag som faktiskt trodde att jag lyckats "övertala" honom att göra slut med henne. Fått honom att inse att hon kommer såra honom. Lille han. Men icke.

I parken X mötte jag Nallen. Som vanligt säger han inte hej. Dessutom gick han med armen runt en tjej. Det var inget jag reflekterade speciellt mycket över. Det var mer det faktum att vi båda tittade på varandra men kändes som ingen av oss ville hej. Senare skriver han iallafall i ett sms "förlåt för att jag inte hejade, men det blev så konstigt när jag gick med en annan tjej.." Vaddå ANNAN tjej? Alltså han är så konstig, det är väl inget att nojja över, vi har ju för fan inte träffats på bestämda dejter sen kanske mars! Sluta nojja och bete dig, säg hej, helt enkelt. Istället för att skriva ett töntigt sms.

Simmaren och jag fylle-ringar varandra hit och dit. Askalas. Och avslutar varenda samtal med "vi ses snart, jag längtar bla bla bla", men jag har börjat att seriös oroa mig över det där? På "vilket sätt" ska vi ses? Jag menar, vi har bara träffats 2 gånger. Första gången dock under en intensiv helg (torsdag - söndag, non stop), och vi var i stort sett fulla hela denna tid. Och det var ju inte som att vi pratade speciellt mkt kan jag väl tillägga... Andra gången vi träffades var på Valborg i hans hemstad, och denna gång var vi båda onyktra igen. Redan när vi träffades runt 5 på eftermiddagen. Och inte heller denna gång pratade vi, eller ägnande oss åt någon typ av umgänge man skulle kunna utöva med sin släkting utan att det skulle vara att betraktas som incest.

Så "på vilket" sätt skulle vi då ses? Hemma hos honom? Hemma hos mig? Försöka styra upp att vi hamnar på gemensam fest (trots att vi bor i olika städer)? Över en fika (haha)? På dagstid? Kvällstid? Nyktert?

Allt blir egentligen konstigt. Speciellt när det ska vara nyktert. Eller den nyktra delen bekymrar mig iofs inte så mycket. Jag klarar mig lika bra nykter som onykter egentligen. Men det är mer det vilken tid på dygnet det skulle vara och vilken typ av aktivitet.

Vi har inget gemensamt. Det kan jag nog nästan redan nu garantera innan vi egentligen pratat med varandra. Så det är lite, hmm, svårt så att säga.

Och jag är nervös.

ikväll!

Pratade förresten med Simmaren på msn häromdagen. Blev nästan lite snusk sisådära. Slutade med att han bad mig sätta mig på nästa buss till hans stad. Men ack, jag hade ju en fest att tänka på jag. Så då frågade han mig om jag ville komma på hans student imorgon, men ack, jag hade ju en fest att tänka på jag. Vad tänker jag på ibland? Fast egentligen, känner att jag lätt skulle vara jätteutanför där. Bättre att träffas under andra omständigheter istället.

Ikväll ska det iallafall festas järnet. Näst efter Valborg och Midsommar är detta största festdagen för alla ungdomar i gymnasieålder och runtomkring där! Så det planeras förfest hemma hos Vännen C och det blir nog hur kul som helst. Vi ska göra värsta drinkarna och ha en riktigt lyckad fylla! Är planen. Sen vet man ju aldrig hur det går, menmen.

Nallen har förresten hört av sig i sms som vanligt, hela veckan. Tex i tisdags, när vi var på en tävling mellan olika gymnasium i staden, så skickar han ett sms "fin klänning du har *mitt namn*", istället för att gå fram att säga hej! Ibland undrar jag om han är psykiskt störd, eller bara jättejätteblyg. Hoppas på det sista. Sen har han frågat mig flera ggr om mina planer för ikväll. Så kommer antaligen träffas ikväll. Alla festar i en park här nämligen. Och är jättefulla. Den enda dagen detta händer idag, så det är lite speciellt. Förra året träffade jag på nästan alla jag känner i den här staden. Verkligen alla är där. Men å andra sidan kanske Nallen är för feg för att komma fram. Så han kanske skickar ett sms "fin klänning du har". Tyvärr är det inte otänkbart.

Väldigt många bollar i huvudet just nu

Väldigt många bollar i huvudet just nu.

Igår natt drömde jag att jag var på en fest (dock en väldigt märklig sådan, med tanke på att huset festen var i var connected till en volleyboll plan på nåt vis). Skribenten var där. Men Skribenten blev uppraggad av nån brud. Jag blev jätteavundsjuk och arg. Men sen så började jag ragga på honom trots att jag bara några minuter sett honom hångla med den dära andra tjejen. Och mina försök lyckades. Och vi gick hem tillsammans.
Sen vaknade jag. Tråkigt men sant.

Inatt drömde jag om Nallen. Han skulle sova hos mig. Men först hade jag en massa ärenden. Så när jag var och uträttade alla dem hade han somnat i min säng. När jag kom hem väckte jag honom på ett högst mysigt vis. Som tur är vaknade jag denna gång inte upp ur drömmen...!

Och sen till vad jag roar mig med i vaken tid då. Simmaren. Förstås. Det är det första jag kollar när jag loggar in på msn, facebook eller någon annanstans; "är han inne?". Måste sluta. Vill absolut inte bli kär i honom. Få riktiga känslor för honom. Det går bara inte. För jag vet, jag vet att han kommer såra mig då.
Men ändå, så ser jag fram emot mer än något annat när jag äntligen ska få träffa honom. And sex him up.

Det är förfesterna och efterfesterna som är det roliga

Fredagen. Först åkte vi och köpte thai mat. Eller nej, först blev det några drinkar. På tom mage. För jag hade inte ätit mer än en macka och det var ju typ 8 timmar sen eller nåt. Och dem tog väl ganska rejält. Vilket ledde till att vi kom på den roliga idén att flörta med killen på thai-restaurangen. Jag minns det fortfarande som ohyggligt roligt. Var dock lite pinsamt sedan när vi åkte och hämtade maten.

Sedan bjöd vi dit lite folk och förfestande kunde börja. Vi hade bränt en CD med allt från schalger och Hanson Brothers's m-bop till take me on, take on me. Vi greppade varsitt instrument (gaffel = mikrofon, kinapinnar = trumpinnar, sopkvast = gitarr - ja you get the idea) och körde järnet. Det blev en hel del dans och tjoande. I tre timmar höll vi på tror jag nog. Allt shottande hade gjort oss väldigt glada.

Förfesterna är faktiskt ofta det bästa. Man borde i många fall bara ha stannat kvar där. Det är ju då allt som är roligast. Men så blir det såklart inte.

Vi åkte vidare. Eller nej, åkte gjorde vi visst aldrig. Utan vi gick tvärs över gatan till grannhuset som hade fest. Där var det inte alls lika glad och tjoig stämning som på våran underbara förfest. Vilket ledde till att vi tyckte att vi skulle bjuda alla dit. Dock tyckte ägarinnan av huset inte att detta var en sådan bra idé, då hennes senaste hemmafest lett till polisbesök och andra otrevligheter.

Men vi behöll glada miner på. Efter ett tag tröttnade vi dock. Det var en tråkig församling det där. Så va fan, vi kan väl starta efterfesten tidigt. Runt klockan ett sisådära. Så vi drog ner favoritgrabbarna och satte oss på altanen och körde samma skiva som på förfesten. Drog några flammor och efterdrinkar.

Det blev riktigt mysigt med många skratt. Det är förfesterna och efterfesterna som är the shit.

Jag hann såklart dra av både ett och annat sms. Pinsamma sms såklart. Annars vore det ju inte jag. Till t.ex Nallebjörnen och Simmaren. Simmaren är ju utomlands så det blev dyrt. Men Nallebjörnen sms'ades det för fullt med hela kvällen/natten faktiskt. Redan på förfesten började det och det var han som skickade det första. Men det var också jag som skickade det sista. Vilket var imorse.

Klockan ett fick jag ett sms av honom där det stod "och röd om kinderna". Jag förstod inte alls vad han menade, så jag gick in i min utkorg och hittade till min förskräckelse att jag skickat "jag tror jag är lite rund om fötterna nu". Och vad han då menade med "och röd om kinderna" är att jag alltid blir det efter några glas. Aningen pinsamt. Resten av min utkorg var raderat. Det brukar den alltid vara "dagen efter". Det är nog mitt undermedvetna som ser till att jag gör det innan jag somnar så jag ska slippa veta vad för pinsamheter jag utsatt mig för. Både bra och dåligt iofs.


Jag svarade iallafall och låtsades som att jag inte aaaaalls visste vad han pratade om. Vilket jag ju knappt gjorde heller. Och det har han alltså inte svarat på. Och det har gått en hel dag.

Någon

Nej det blev inte att jag frågade Nalle om han ville ses i helgen. Helt plötsligt hade han bråttom ut. Och jag hann knappt säga hejdå innan han var offline. Så kan det gå.

Och nu känner jag mig sådär super ensam igen. Jag behöver någon att hålla handen. Någon som bryr sig om en. Någon att pussas med. Någon att fly med. Någon som skriver godnatt sms till en när man inte somnar i samma säng. Någon att vakna upp med. Någon att se på dåliga filmer med. Någon att äta sena söndagslucnher med. Någon. Jag behöver någon.


Och ja, jag inser själv hur desperat detta låter. Men min vän Solstrålen som jag nyligen beskrev som en av de få vänner jag har som är singel - ska såklart övernatta hos en potentiell blivande man på fredag. Vilket jag fick reda på bara några mintuer efter att jag skrev att hon var en av de få singelvänner jag har kvar.

Missförstå mig rätt, jag är såklart jätteglad för henne skull. Jag har faktiskt tjatat väldigt mycket på både henne och M (killen hon ska sova hos alltså) att dem ska våga bjuda ut varandra eller dylikt. De skulle vara jättesöta tillsammans.

M och Simmaren är för övrigt vänner med varandra. Bägge bor dock i andra städer. Alltså tre olika städer för mig, Solstrålen, M och Simmaren.

Och jag bara råkar veta att M kysser väldigt bra. Och Solstrålen bara råkar veta samma sak om Simmaren. Det var nämligen under en helgalen helg som jag och Solstrålen mötte M och Simmaren. Och på fredagen den helgen så strulades det huller om buller mellan oss fyra. Medans det blev lite mer uppdelat på lördagen. Helt klart (med risk för att låta som en fjortonåring) en helt crazy helg. Det strulades även runt med andra män denna helg. Det var en rolig helg. Haha!

Comviq kompis

Sitter och samtalar med Nallebjörnen på msn. Något vi nästan aldrig gör. I början gjorde vi det, när det var sådär pirrigt och nytt. Men sen upptäckte vi Comviq Kompis och dess gratis sms. Så då blev det sms. Flera gånger om dagen. Konstant. Hemma, framför TV'n, i skolan, bortrest, på toan, hos vännerna, på festerna - ja överallt. Hela tiden.

Men som jag skrev förut, vi träffades liksom aldrig. Det var bara sms hela tiden. Och nånstans där blev det fel.

Det vi skriver om just nu är att jag tycker att han är mesig. Eller han frågade det, och jag förnekade inte. Eller min respons var "du har ju trots allt nallebjörnar på sängkläderna :)". Undrar om killar tar det som en diss. Antagligen. Killar vill väl vara så där supermanliga. Men det dem inte tänker på är att tjejer tycker sånt är gulligt. Typ Seth Cohen turn on.

Sitter faktiskt på att funderar på att fråga om han vill ses nåt nu. Det är ju långhelg och ja, jag känner mig faktiskt ensam. Alla vännerna har i stort sett fast sällskap, utom Solstrålen då. Men det känns lite nu som att jag och Solstrålen har umgåtts för mkt på senaste tiden (om man nu kan umgås för mycket med henne?). Men det har känts lite som att vi ibland går varandra på nerverna. Inte så vi har bråkat eller så. Bara att vi båda är väldigt envisa av oss och ofta vill ha rätt.

Men ska jag kanske fråga Nalle om han vill ses. Vi får väl se hur det blir med den saken.

När man talar om trollen

Nu har jag inte pratat med Nallebjörnen sedan innan utomlandsresan då han pliktskyldigt (eller kanske helt frivilligt och välmenande) skrev trevlig resa till mig. I ett sms såklart. Och detta var väl cirka en vecka sen nu.

Och såklart, bara för att jag just skrev ett inlägg där han var nämnd flera gånger, så kommer ett sms. Det var inget speciellt sms förvisso, han undrade bara hur det var med mig och om resan hade varit bra.

Undrar om jag ska sega med att svara. Vara lite hard to get och spännande! ;-)

Det finns ju faktiskt bra killar.

Det finns ju faktiskt bra killar. Kommentarer som "alla män är skithögar" är ju faktiskt inte rättfärdade. Alla män är nämligen inte skit. Speciellt inte dem som är uppfostrade ensam av sin mamma och har en bra kontakt med två systrar. Såna män (nej pojkar skulle nog passa bättre in här) brukar kunna växa upp och bli riktiga gentlemen.

Och just en sånhär man, pojke, hade jag för några månader sedan en liten thing med. Denna thing började med att vi träffades på en av mina bästa vänners fest. Vi pratade lite där, dansade och så.

((Som lite intressant kuriosa skulle jag också kunna nämna att vännen som hade festen var lite sådär kändis-kär (när man är kär i nån på avstånd utan att knappt veta vad människan heter) i Nallebjörnen (killen alltså - han har nallebjörnar på sina sängkläder så jag tyckte att det smeknamet passade bra).))

Någon vecka efter hamnade vi på samma förfest. Och sedan på samma efterfest. Sedan kontakade han mig någonstans på internet, bilddagboken kanske det var, och hipp som happ - efer ett tags snicksnackande på msn bestämdes en date hemma hos honom.

Han var faktiskt verkligen jättesöt. Och blyg. Framför allt blyg. Men efter ett tag tog han mod till sig och (kysste mig... nej så kul skulle vi inte ha) spelade gitarr för mig. Och sjöng. Jättesöta sånger, "Du är det finaste jag vet", "Question", "Wonderwall" och lite söta Elton John låtar också såklart. Det var hela tiden stämning för att byta saliv (som vi så käckt altid säger i min umgängeskrets), men han vågade inte. Inte jag heller för den delen.

Men sen när det var dags för avsked så tog jag mod till mig. Nästa gång var det han som var modig.

Sedan rann det liksom ut i sanden.


Det konstiga är att vi sms'ade varje dag. Verkligen hela tiden. Men vi träffades liksom aldrig. Och efter att ha pratat igenom det så kom vi båda (eller var det mest jag?) att vi skulle sluta sms'a och se vad som hände då. Morgonen därpå skrev han i ett sms "jag kan inte leva utan dina sms" - så det blev inget riktigt av med det.

Men nu har de där dagliga sms'en försvunnit, för kanske bara en månad sen. Men igår började jag fundera på varför det blev som det blev. Det var ju inget som hände plötsligt. Så det var aldrig något jag riktigt funderade över. Och nu är det nog försent. För vi har börjat se varandra som vänner för mycket. Men han var allt bra söt, lilla Nallebjörnen.





Men för att återvända till rubriken. Att det finns ju faktiskt bra killar. Nallebjörnen var en sån. En riktig sötis som nog aldrig skulle ens fundera på att titta åt en annan tjej om man var i ett förhållande med honom.

Nej men istället för Nallebjörnen som jag hade kunnat styrt upp nåt seriöst med faktiskt - så ska jag såklart gå och kära ner mig i Simmaren. En sån där kille som verkligen ger begreppet player en riktig mening. Nu vet jag iofs inte om jag riktigt kärat ner mig i honom. Men det känns illa nog när jag tänker på honom minst en gång per dag. Och när vi sms'ar (de få gånger) liksom sitter jag nästan på mobilen för att försäkra mig om att jag kommer hinna läsa det.

Just nu är Simmaren på träningsläger i ett riktigt sol/sommar/festa-land. Ett land jag just kom hem ifrån. I fredags närmare bestämt. Och han åkte dit i söndags. Till samma stad. Till hotellet brevid praktiskt taget.

Så då går jag såklart och surar över det stora delar av resan. "Tänk om Simmaren hade varit här.... Vad kul allt hade varit då". Javisst hade det väl varit kul. Vi skulle säkert strulat (till det) rejält. Kanske tom haft sex. Och sen hade han varit med någon annan två dagar efter.


Så varför falla för den typen? Fast han är jävligt snygg. Men Nallebjörnen är ju sötast i stan och typ alla vill ha honom och jag hade chansen. Men istället får jag kåtslag (eller vad fan det nu än är) på en riktig jävla player.


......varför?