Jag valde fel kille.

Igår var det en månad sedan M dog. Jag vet att jag inte har skrivit om det mycket här, jag finner liksom inga ord för det. Hur jag känner. Men det gör ont, det gör ont hela tiden. Jag ältar allting, tänker "varför gjorde/sa jag så?". Vet att det inte leder någonstans och att jag borde sluta, men det går inte. Tankarna maler runt i huvudet.





Tänker mycket på helgen vi var i en annan stad långt borta och träffade M och Simmaren. Det var i februari förra året, ett år sedan nu. Jag tänker på alla fel jag gjorde, alla fel val jag gjorde.

På fredagskvällen hånglade jag med både Simmaren och M. Inte för att jag brukar hångla med flera på samma kväll, men vi var i en annan stad och allt och alla var nytt och det kändes nästan som att vara utomlands. Trots att snön fortfarande låg kvar på marken och det blev imma när man andades, trots det var det som att vara utomlands. Vi kände inte en kotte i staden.



Innan vi åkte dit den där helgen pratade vi mycket på msn jag och M. Även om det var flört, flört, flört så var det inte cheesy (ja ni vet vad jag menar). Han var annorlunda på något sätt, det märkte man redan då, han gjorde det fint. Han skrev fina saker, som man verkligen tog till sig och blev glad över. Sen när vi träffade honom första gången på fredagseftermiddagen var det såklart lite pinsamt och jobbigt, men det gick rätt snabbt över.



På fredagskvällen var det alltså att springa mellan M och Simmaren som gällde. Kanske inte det allra bästa, men hade väldigt roligt just då kan jag lova. På lördagen var det fortfarande lite blandat i början.



Kommer ihåg en viss "scen" alldeles glasklart. Jag och M sitter brevid varandra på två stolar mittemot ett soffbord. I soffan på andra sidan sitter Simmaren. M sitter och berättar för mig hur fin han tycker att jag är och sitter och håller min hand och smeker den. Samtidigt sitter Simmaren i soffan och blinkar och fular sig och nickar med huvudet upp mot hans lägenhet att vi skulle gå dit. Jag minns det verkligen glasklart. Det var då jag skulle välja. I den stunden satt jag och valde mellan två killar. Medans M satt och sa fina saker nästan ignorerade jag honom och blinkade tillbaks till Simmaren.



Jag valde Simmaren. Jag valde fel kille. Jag följde med Simmaren upp till hans lägenhet. Han kom fram till stolen jag satt på, tog min hand och drog iväg mig. Bara för några sekunder höll jag i både M's och Simmarens hand. Sakta släppte jag M's hand. Jag såg hur sårad han blev och visste inte vad jag skulle göra eller säga. Ryckte på axlarna som om jag inte förstod vad Simmaren ville. Det förstod jag ju.



M's blick när jag lämnade honom på stolen efter han hade sagt allt det där fina till mig, det är en bild i mitt huvud som har förföljt mig den senaste månaden. Till slut kanske den tynar bort, men fortfarande är den lika klar som ett fotografi. Trots att det var ett år sen.





Jag valde fel kille och nu är han död.

Simmaren??

Kollade just på mina etiketter här till vänster. Det finns 24 jävla inlägg som Simmaren nämns i (eller för att vara ärlig, inte bara "nämns" utan säkert till större delen handlar om). När kan jag bara lägga av att älta honom?

Nu när det ju faktiskt är nytt år och allting. Så vore det behagligt att lägga honom bakom mig. Ett, två, tre.




Nu finns det förresten 25 inlägga om honom. Lyckat.

Simmaren, igenigenigen

Dessutom satt jag nu och torterade mig själv (varför??) med att läsa gamla msn-loggor med Simmaren. Det är så tydligt mönster så det är riktigt, riktigt pinsamt. Från mars till juni är det hans som i stort sett alltid skrivit hej först. Och i stort sett alla konversationer har slutat med att han frågar när vi ska träffas.

Sen träffades vi och hade sex.

Efter det är det jag som alltid hejat. Jag som alltid har frågat honom frågor. Hur mår han? Vad gör han? Vad händer i helgen?

Men till slut verkar jag väl fattat att han inte frågade tillbaks hur jag mådde. Eller, det måste jag väl hela tiden ha förstått. Bara försökt förneka det, och hoppas han bara har en dålig dag..?



Jag känner mig fan riktigt jävla dum. Jag vill släppa honom helt nu. Helt. Jag trodde jag hade det. Jag var så säker att jag hade det att jag inte trodde att det spelade någon roll om jag skrev grattis till honom på Facebook.

Så fel man kan ha. Nu är han i mitt huvud hela tiden igen. Fan!

Simmaren, igen

Satt just och läste igenom stort sett alla mina gamla inlägg. Främst de som handlade om Simmaren. De flesta alltså, haha! Speciellt inläggen från juni..
Och kom faktiskt till och med fram att sist jag hade sex egentligen var den 28e (juni alltså, åh herre-herregud), lite gammal hederlig morgonsex. Det var tider det...

Eller inte, var ju helt besatt och nerkärad i honom i flera månader. Trots att vi egentligen aldrig pratade efter att jag sov hos honom. Men nu ska jag vara helt ärlig, han fyllde år för någon vecka sen. Och då skrev jag grattis till honom på facebook, i ett message så det inte ska synas för alla. Eftersom jag var jävligt beredd på att han inte skulle svara, och då ville jag ju såklart inte att alla skulle se det. Gissa vem som inte svarade då? Hmm, man skulle kunna tro att jag lärt mig vad han är för typ? ... ... ... ...

Hmm. Både "jag vet inte vart jag ska börja skriva.." och "vad sjutton har jag att skriva?" verkar passa mig bra just nu.

Var det kanske också för att jag visste att jag snart inte skulle ha något att skriva om som jag slutade skriva. Ja, inte har det hänt mycket på killfronten. I stort sett inget alls faktiskt. Även litet sett ingenting alls. Dött, dött, dött. Jag har inte haft sex sen med Simmaren i sommras.

För att vara helt ärlig beror det nog också på att jag inte festat sen i sommras. Eftersom jag fyller i december har alla vänner varit 18 år senaste halvåret och när de slirat omkring på krogar hela tiden har jag varit hemma, varit med andra vänner eller jobbat.

På ett sätt har jag kommit in i nyktra helger och anpassat mig bra till det. På ett annat kan jag inte bärga mig tills jag blir 18 om några veckor.

Det sorgliga med att ha slutat festa så pass tvärt som det blivit är ju att jag insett att alla flörtar och flingar får man under fyllan. För så dött på killfronten som det varit dessa månader har det inte varit på länge, länge, länge... Inte för att jag brukade vara någon Casanova, men ni fattar.

Jag tror fan inte ens jag hånglat med någon sen Simmaren. (Ja det var kanske därför jag slutade skriva. Jag insåg att mitt liv hösten/vintern 2007 skulle bli väldigt nunna-likt.) Eller jo förresten. Vi var i Alanya i sommras. Och där blev det ju ett och annat strul (4 av dem åkte vi på samma plan hem som), blev till och med lite halvkär i en av dem. Verkade vara en perfekt sommar-romans. Tills han tydligen hade en flickvän.

Men det var nog det senaste actionet jag hade. Nej, annat får det bli den 25 då det vankas krogen för fulla muggar.

Göteborg är lite ensamt

Ja resan som hade kunnat varit underbar tillsammans med Simmaren är nu lite ensam. Det är den. Men jag måste nog säga att jag har det ganska bra ändå. Det är skönt att bara vara ensam i några dagar. Kom hit i tisdags, och nu är det fredag. Och jag har egentligen inte gjort någonting.

Sex and the City boxen med alla 6 säsonger har varit min bästa vän, har hunnit se 4 säsonger hittills. Jag har lagat god mat till mig själv (vilket känns lite sorgligt men är ändå väldigt skönt) och också köpt take away. Göteborg har de mest fantastiska kinarestauranger. Och så har jag också provat på att beställa hem pizza till dörren, vilket var VÄLDIGT skönt!

Det har varit en riktig svull-helg, massa godis, massa chips, massa glass (ett helt paket Ben&Jerry's bland annat) och massa annat. Men det har varit skönt.

Har också shoppat litegranna. Några klänningar, lite skor och natt cremer och sånt där som är jättejättedyrt. Typ 100kr/ml. Men det är sånt som jag känner att jag fanimig förtjänar just nu.

Imorgon kväll kommer pappa, syster och frugan hem. Både bu & bä. Har verkligen varit jätteskönt att bo ensam och slippa ta hänsyn till andra människor (läs: slänga smutstvätt överallt, spela jättehög musik, titta på porr, äta mat i soffan, äta mat i badkaret, onanera högt i badkaret, sjunga högt, dansa omkring som en galning, gå och lägga sig klockan 5 och gå upp 2 utan att någon bryr sig och fisa om man känner för det....).

Det har varit 5 väldigt bra dagar. Fast lite ensamt. Fast bra ändå.

Inte mycket nytt. Snarare inget nytt. Är väl därför jag inte har skrivit. Har egentligen inget att skriva om. För inget händer...
Men som tur är har jag jobbat jättemycket, och många kvällar/nätter framför allt. Jätteskönt, för då får man slappa framför TVn hela dagen och så slipper man reflektera över att man inte har någon att spendera alla kvällar med. Passar mig perfekt just nu.

Har såklart inte pratat med Simmaren nåt... Jag har t.o.m. blockerat honom på msn, för jag blev helt enkelt så jäkla trött på att han aldrig skrev hej. Det var för jobbigt att vi båda var inne men inte pratade med varandra. Så då blockerade jag honom helt enkelt. Riktigt skönt, befriande faktiskt. Då slipper jag tänka på honom så mycket. Fast alltför ofta dyker han upp i tankarna.

Jag skulle jättegärna vilja skriva att "detta är det sista inlägg jag tänker slösa på den jäveln", men jag skulle aldrig hålla det. Det vet jag ju redan nu, så jag tänker inte komma med några sådana tomma löften. Ni får nog höra mig klaga på honom länge i framtiden. Dessvärre!

Imorgon eller i övermorgon är det dags för Göteborg. Resan jag skulle ha gjort med Simmaren (och M och vännen Solstrålen). Men det blev ju inte riktigt så nej. Jag har bestämt att åka själv dit istället. Jag ska ta med min SATC box och gå och köpa Ben&Jerry glass och tycka riktigt synd om mig själv i några dagar, och jag ska spendera pengar som bara den.

Men jag känner ju lite folk i Götet också, så säkert blir det en och annan fika/fest med lite folk när jag är där. Och på lördagen kommer pappa + familj hem igen, och då ska jag spendera några dagar tillsammans med dem. Och hela tiden koncentrera mig på att inte tänka på han jag inte får tänka på.

Jag är en läskig förföljare

Okej. Jag erkänner mig nu vara besatt. Jag kommer bli en läskig förföljare. Eller nej, jag ÄR en läskig förföljare.

Jag sparade just Simmaren's träningsschema som favorit i webbläsaren. Det är fan riktigt jävla illa. Jag tänkte inte ens på det när jag sparade det. Fast nåt måste jag ju ha tänkt?

Typ "dethär kan ju vara bra att ha..."??? Liksom VA?! Nej jag orkar inte. Jag vill inte. Jag vill inte vara sådär olyckligt äckligt i kär i någon som det aldrig kommer hända med. Jag vill inte. Snälla låt mig slippa.

___upd.____

Och såklart kollar jag upp schemat ändå. Om han tränar imorgon bitti. Och det gör han inte. När han tränar 7 på morgonen så brukar han gå och lägga sig runt 12. Så mycket har jag lärt mig av alla gånger vi har pratat på msn.

Jag som hoppades på att han skulle logga ut snart. Så mitt lidande kunde få ta slut. Så också jag kunde logga ut. Nu måste (eh??) jag ju sitta här och vänta på att han ska återvända till datorn. Fast han kanske bara går till datorn för att logga ut och stänga av den.

Fast tänk om han bestämmer sig för att sätta sig och kolla runt lite först.
Fast tänk om han skulle skriva hej till mig. Tänk om.

Alltså måste jag sitta kvar vid datorn tills han loggar ut.


Det är bara konstatera. Jag är sjuk. Sjukligt besatt. Och allt som hör därtill. Och förlåt för att ni måste läsa den här smörjan. Förlåt.

msn

Simmaren loggade just in på msn. Jag har dock blockat honom. För jag trodde ju att han hade blockat mig. Men det hade han visst inte. Undrar om jag ska ta bort min blockering. Mitt hjärta klappar snabbare än snabbast. Jag vågar inte. Tänk om han inte skriver? Jag vågar fan inte. Men jag måste. Eller? Hjälp!

_____upd._____

Jag tog bort blockeringen. Men han har away som status. Nästan så jag drog en suck av lättnad. Då är det ju iallafall inte så att jag vet att han sitter där i sitt fina, vita, välinredda rum och ser att jag loggar in men väljer att skita i det.
Fast egentligen skulle han väl lika väl kunnat ha sett att jag loggade in och då tryckt på away som status.

Trots att jag ju vet att det är över så sitter jag och funderar på små minisemestrar vi skulle kunna göra i sommar. T.ex. resan till Göteborg som han i princip redan gjort klart för mig att han inte kan (vill?) följa med på. Den sitter jag och funderar på, för att inte säga planerar...

Funderar också ut en resa till Leksand vi skulle göra. Ser oss framför oss hålla handen och bo tillsammans i lillstugan och trängas i 90-sängen. Jag ser allt framför mig trots att jag vet, jag vet ju verkligen, att det är över.

Vi har inte pratat sen den minimala tråk-konversationen på msn dagen efter. Han har inte varit inne på msn.

Kan jag inte bara inse det nu, jag är blockad och raderad ur hans liv. Så är det bara. Det är över Wilma, det är över, fatta det 'rå.
Jag vet det, men jag förstår det inte. Jag vill inte förstå.

Simmaren

Har på nåt vis dragit mig för att skriva detta inlägg. Vet inte hur jag ska formulera det på nåt vis. För jag vet inte riktigt hur det var. Eller är.

Och så har jag dessutom anledning att tro att min kära (?) snokande (!) mor har hittat hit. Hur hon gjort det har jag ingen aning om, men hon hittar allt som har med mig att göra. Fantastiskt värre. Men om hon känner att hon vill svika mig på det sättet och läsa min anonyma blogg och låtsas om att det regnar och som att hon bara "råkar" veta vissa saker, så fine, gör det då, din jävla tant.


Anyways.

Onsdags då. Fick frågan "kan du jobba lite längre idag?" som jag snabbt avböjde. Men när de senare säger "du får 500 kr i bonus för en halvtimmes till arbetande" var jag inte sen att haka på. Trots att jag egentligen redan hade bråttom hem för att duscha och bli snygg innan bussen skulle gå.

Stress, stress, stress. Dagen innan valde vi mellan 3 olika bussar jag kunde ta, och såklart så blev det den sista. Runt 5 nån gång. En timmes brutalt lidande av nervositet. Var sådär jättenervös att det vred sig i magen och jag kände mig nästan åksjuk. Kändes som att jag lika gärna hade kunnat hoppa av bussen mitt i bushen bara för att jag inte klarade av nervositeten. Men det gjorde jag såklart inte.

Väl framme hoppar jag av bussen. Nervös. Nervös som sjutton. Han är inte där. Och jag som är bäst på att snabbt som sjutton tänka ut olika worst case scenario hinner tänka att han inte kommer komma. Och att jag kommer få sova på åkern bakom busshållsplatsen. I regn och rusk.

Men sen hör jag en tuta. Han är i bilen på andra sidan vägen. Trycker ner rutan och gestar att jag ska komma och sätta mig. Den minnesbilden ser jag fortfarande väldigt tydligt i huvvet. Han var snygg, snygg, snygg, het, snygg, het, söt, snygg och het. Grrr.

Det är tydligen en mils bilfärd till hans hus. Och vi som redan var tillräckligt mycket ute mitt-i-ingenstans när vi var vid busshållsplatsen. Han bor alltså på landet. Med en lång grus/ler-väg som leder upp till ett stort fint hus med en stor fin trädgård. Jag hade ingen aning om hur han bodde. Men jag hade nog tänkt mig något mer som en lägenhet i centrala delarna av staden. Men tji, där fick min förutfattade mening på truten.

Pratet är bra. Han ställer många frågor, öppnar upp till samtal. Ler (sexigt) och skrattar. Nästan aldrig pinsamma tystander. Jag får hälsa på hans bror och hans flickvän. Brorsan frågar ut mig lite. Och Simmaren står brevid men gör inget för att hjälpa mig ur det. Han ler mest åt situationen. Han lagar mat. Gorumet middag à la pasta och falukorv. Men iallafall.

Redan innan middagen frågar han om jag har tänkt att sova över. Jag svarar "nej det hade jag ju inte tänkt..", men inombords jublar jag över att han iallafall frågar. Han fortsätter pika att "skulle jag inte sova över iallafall då?" "Kanske" säger jag. Men jag vet att det redan är a sealed deal. Jag kommer sova över.

Filmtittande som börjar i vardagsrum. Men efter bara någon halvtimme flyttar in i hans rum och på sängen. Mys. Kyss. Smek. Hångel. Och datorn kastas ner på golvet efter en halvtimme.

Det är bra. Han ger lika mycket som han tar. Vi ligger och myser efteråt. Tittar på en massa youtube-klipp med Magnus Betnér och andra komiker. Tydligen har vi samma humor också.

Sedan går vi ner för att ta en nattmacka och möts i köket av hans bror som skitglatt frågar "har ni knullat nu??", vi båda svarar snabbt nej. Utan att titta på varandra. Vi går och lägger oss ganska tidigt. Ligger och pratar lite. Jag gäspar och han frågar om han ska släcka "mm" svarar jag så han släcker. Han vänder sig mot mig, och announcar att han älskar att bli skedad. "men det är ju fel" säger jag, "det är ju tjejen som ska bli skedad". Han verkar inte fatta piken så det blir inget skedande. Jag somnar tydligen, för jag vaknar av att han vänder sig mot mig och säger "jag ligger ju åt fel håll.." och pussar mig på pannan och tar min hand.

Nästa gång jag vaknar har vi dock släppt varandra och något mer mys blir det inte. Jag har svårt att somna om. Tankar som "nu har han fått det han ville och nu är det över" ekar i mitt huvud. Fan, tänker jag. Ångrar inte att vi hade sex, det gör jag inte, det var bra och så är det med det men det faktum att vi inte ligger och myser tyder ju klart på att det bara var sex. Jag ligger och tänker på hur fin han är. Innan denna natt har han bara varit snygg, het och sexig. Men nu är han fin. Och det stör mig. Jag ligger och tittar på honom länge. När han bara andas. Hans fina långa svarta ögonfransar. Hans fina ansiktsdrag. Hans vältränade brundbrända överkropp. Hela han är fin.

Vi har inte kyssts sen innan och during sexet. Inte en enda gång. Bara lite pyttelite direkt efter. Vet inte ens om kondomen hade åkt av vid det laget. Så nära inpå var det. Det känns fel. Som om det kommer i fel ordning om vi skulle kyssas. Så det gör vi inte. Och självklart bekräftar detta mina tankar om att det bara är sex.

Jag har ju skrivit både ett och annat inlägg om att han kommer såra mig om jag får känslor. Jag funderar över hur många hjärtan han har krossat. Och om även jag kommer vara krossad nu. Om jag är en i mängden nu. Antagligen.

Det är väl det som är anledningen till att jag dragit mig för att skriva detta inlägg. Jag ville nog inte ha det svart på vitt. Att jag kanske ändå fick andra känslor för honom än som var tänkt. Men också för att jag vet att min mamma antagligen kommer läsa detta, och för att det är både äckligt och jobbigt, men jag tänker inte sluta skriva här bara för det. Jag vill att det är hon som förstå att hon gör fel i att läsa min anonyma blogg. Att det är lika illa som att gå in i mitt rum och rota fram min dagbok och lirka upp det lilla låset med en hårnål. Att det nästan är värre. Då denna blogg är så pass utlämnande. Så mamma, om du läser detta har du svikigt mig då jag redan i början av inlägget skriver om det. Så mamma, om du läser detta älskar jag dig lite mindre.

Anyways.

Jag sover lätt och oroligt (men samtidigt lyckligare än någonsin bara för att jag ligger brevid honom) genom hela natten. Och när klockan ringer vill jag inte alls vakna. Inte han heller tydligen, han stänger av klockan och går och lägger sig igen. Vi halvsover fram tills klockan 1. Pratar lite då och då. Sover lite om vart annat. Men inget gos.

Inte för ens han kysser mig. Och sen har vi sex igen. Det är tom ännu bättre denna gång. Han kan sin sak. Det vill jag lova. Han har ju övat. Efter kysser vi inte varandra igen. Det känns ännu en gång som att det är i fel ordning. Efter lagar vi mat, men nu är allt annorlunda. Även om det egentligen kanske inte finns nåt att sätta fingret på såhär i efterhand så märks det. Han är kort, bjuder inte in till samtal, skrattar inte längre åt det jag säger, svarar kort. Han är inte direkt otrevlig, men inte heller trevlig. Dagen innan var han ju världens trevligaste. Svörmorsdröm even. Vilket spel va?

Våret goodbye innehåller varken en kyss eller "tack för en mysig natt" eller ett "vi ses snart igen". Han säger "vi hörs", det är allt. Jag svarar bara "ja" eller nåt, och går sedan därifrån. Jag har redan insett att det är över. Att det var that much. Orkar inte fundera på om jag borde säga nåt. Jag vet redan.

När jag loggar in på msn dagen efter är han online. Men jag har fortarande "visa som offline" på. Jag vet inte om han kommer skriva när jag loggar in. Vilket skulle göra ont. Han har ju alltid, alltid skrivit hej när jag loggar in. Motvilligt sätter jag online som status. Och kanske lika motvilligt skriver han hej. Men han är kort. Frågar inget. Svarar knappt. Går bara efter några minuter. Det är över. Jag vet det.

Simmaren's era is over and out.

Imorgon vid denhär tiden ungefär kommer vi säga hejdå. Så om jag bara klarar det närmaste dygnets nervositet så ska väl allt gå bra då...?

Simmaren - när kan du komma då?

AH! För en timme sedan hade jag en nervös panik-attack. Jag var helt inställd på att jag inte skulle träffa Simmaren för ens nästa vecka, om ens då. Jag hade på nåt vis ställt in mig på att det inte skulle bli av. Varför vet jag inte? Båda vill ju.



Simmaren - när kan du komma då?
Jag - slutar jobba vid 3, så vid 5 nån gång kanske...
Simmaren - perfekt =) då hinner vi umgås i kanske sju goda timmar :D

Ja då var ju "problemet" angående övernattning utrett i varje fall. Men vet inte om jag är glad eller ledsen över det egentligen.




Positivt:
- Det blir en lite mer seriös touch då det inte är natt-tid bara
- Är jag inte bara sex för honom?
- Vill han inte att jag ska sova över för att typ respektera mig eller nåt dyl.?

Negativt:
- Vill han inte spendera natten med mig?
- Vi har aldrig umgåtts under dessa omständigheter förr, kan bli stelt och krystat
- Vill han inte spendera natten med mig?
- Vill han inte spendera natten med mig?


Ja och det var ju ungefär det jag kunde komma på. Och det negativa vann ju mycket riktigt över det positiva med 4-3. Nåja, typ iallafall. Det där med att "vill han inte spendera natten med mig" kändes väldigt övervägande tycker jag. Varför inte?
Jag trodde nästan det var ett givet kort.
Men men, nu har jag mycket annat att nervösa mig över.


- Vad ska jag ha på mig? Ska jag vara stylad till max eller "naturlig skönhet" (HAHA!)
- Vad ska vi prata om?
- Vad ska vi göra?
- Vet han ens hur jag ser ut utan fylleglasögonen på?


Jag är nervös. Om ni inte förstått det ännu. Hjälp!

Midsommar

Sitter här med laptopen i knät uppkrupen i min fasters soffa och äter marabou och annat massa gott. Jädrans vad vi smällt i oss. Känner mig helt uppblåst. Men inte slutar man äta pga det, haha! Befinner mig alltså hos faster P i Stockholm, hit åker man när man behöver råd här i livet och kloka samtal sent in på småtimmarna. Men just nu har vi paus i allt pratande för hon är lustigt nog i tvättstugan, ja nu klockan 2 på natten... Ja dessa stockholmare är då allt bra knäppa!
Faster P (känns konstigt att kalla henne faster, hon är för ung för det, skulle nästan kunna klämma till med att hon är som en syster för mig, men nu blir nicket faster P anyways) är väldigt omtyckt av mig. Vi träffas inte allt för ofta men när vi väl gör det så stämmer det så bra. Vi har på nåt vis så vädligt mycket gemensamt, allt från musiksmak till pojksmak, haha. Och såklart sånadära seriösa funderingar som man bara kan prata med vissa om. Faster P är en av dem. Jag gillar henne. Känns helt rätt att vara här just nu. Fly lite skulle man nog kunna säga.



Anyways. Midsommarafton. Började bra med grillning med ett tiotal pers, kubb och dansande runt stång (ett parasoll var det närmaste vi kunde komma...). Alkohol intaget under kvällen och dagen var precis sådär lagom. Lycklig var man. Gillade läget. Allt som saknades var Simmaren.
Någon som däremot var på plats (senare på kvällen) var M och några av hans vänner. För att förtydliga är då alltså M vännen Solstrålen's flört. Det började lite konstigt med M vilket också ledde till att det slutade konstigt. Det var osäkert om han över huvud taget skulle komma nu när Simmaren inte kunde komma. Ingen trodde han skulle komma utan Simmaren. Och när klockan var 7 hade han fortfarande inte hört av sig. Så vi hade förstått att han inte skulle komma. Men så ringer han runt 9 "nu är vi i *min stad*, vilken buss ska jag ta hem till dig??" Så gör man väl inte?
Man hör ju av sig under dagen, men det gjorde han inte. Man hör av sig och kollar att det fortfarande är on, och att man fortfarande kan komma, men det gjorde han inte. Så det började alltså konstigt.
Och Solstrålen fick panik, så efter hans samtal började hon dricka kopiösa mängder. Mindre bra. Slutade med att hon mådde pyton när han kanske en halvtimme senare anlände hem till henne. Så jag fick ta hand om M och hans vänner. Pratade med M och hade roligt. Pratade minnen från helgen vi umgicks med dem (helgen jag träffade Simmaren) och hade det jättekul. Men han började såklart undra vad det var med Solstrålen och varför hon verkade sur. Jag sa att hon mådde dåligt för att hon hade druckit för mycket. Vilket dels var sant. Men hon var också sur för att han bara dök upp sådär. Jag försökte göra det bästa av situationen. Och pratade med M och underhöll han och hans vänner. Försökte föra M och Solstrålen samman. Men det misslyckades, till slut var de riktigt sura på varandra båda två.
När jag satt ute med några på altanen för en rökpaus kom M ut efter ett tag, och vi började prata. Även om det är lite suddigt nu, så minns jag gott och väl att M stötte på mig. Och att jag inte gjorde nåt för att han skulle sluta. Alls.
Så. Jävla. Dåligt. Solstrålen ser när han lägger armen om mig och jag ser att hon förstår vad som hände. Jag är ändå glad att hon kom ut när hon gjorde. Så inget hände. Jag vet inte om det hade gjort det annars heller. Men man vet ju inte. Och det var ju egentligen inget nu heller.
Först pratade hon inte riktigt med mig, men efter ett tag var allt som vanligt igen till min stora lycka.

Men nu pratade inte jag heller längre med M. Ingen pratade längre med M och hans vänner. Det var ju liksom jag och Solstrålen som var länken mellan dem och de övriga gästerna som de flesta kände varandra. Så de kom utanför på nåt vis. Fast många gjorde försök att prata med dem, men de respondade inte och var riktigt asociala. Allt blev fel. Jag vågade knappt titta på M ifall Solstrålen skulle se. Allt blev fel. Då dricker man mer. Alla gjorde det.

M och hans vänner skulle ha sovit över. Men det hela slutar med att de går därifrån utan att säga hejdå till någon. Utan nånstans att ta vägen. De hade sagt till vännen C att de skulle gå hem "eller nåt" när hon frågade. De hade 10 mil hem. Gå den sträckan 3 på natten?

Nej. De hade slutat med taxi hem för deras del. Och en räkning på 7500. Kostar det så smakar det. Men varken jag eller Solstrålen har pratat med dem. Det har vi fått höra av andra. Allt blev ju så fel. Jag vet inte ens varför. De var sura på varandra utan anledning redan från början. Och jag saknade Simmaren.


Men som jag skrev till Glimra i förra inlägget så fick jag veta något av M och hans vänner som kanske borde få mig att tänka till...
Helgen vi träffades hade han flickvän. Och jag är inte the one who kiss and tells, men han var kanske en aning otrogen mot henne. Han hade tydligen fällt kommentaren "men jag ska ändå göra slut med henne..." Ja okej, för då är det ju okej? Och ja, inte helt förvånandsvärt så var otrohet någonting han verkade ha nåt emot. De var ju inte direkt förvånade, M's och Simmaren's vänner när de fick höra att vi haft ihop det. Inte alls. Någon sa bara "men hade inte han flickvän i mars?", någon annan nickade och sen var det inte mer med det.
M var den enda som försökte tysta ner det hela, för han vet ju lite mer om det hela, tex att vi ska ses nästa vecka. Om vi nu fortfarande ska det.

Jag vet inte mycket, men jag vet att jag inte gillar otrohet. Och jag har lovat mig själv sedan 5 års ålder att föralltid ta avstånd från det. Så går det när man har en pappa som cheatar på ens mamma i nästan 3 år.

Men ändå så är det nåt i mig som inte riktigt bryr mig om det. Jag menar, det är ju inte som att han är Mr Right och vi ska gifta oss. Jag har ju inte ens känslor för honom egentligen. Förutom lust och åtrå.
Och jag visste ju redan att han var en skitstövel och player (ordet känns fullt och utnött, men när jag funderade på synonymer så var tjejtjusare och hjärtekrossare inte mkt bättre) och det stoppade ju mig inte förr. "Är man så snygg så kan man get away with anything" - det var vad jag sa till Solstrålen om honom redan första gången vi träffades. Och det är tyvärr sant.

Men som sagt. Jag vet inte. Jag får väl iallafall fundera på saken...

_______
Upd. Jag undrar hur många tusen han haft sex med?

Sen sist

Var ett bra tag sedan jag skrev. Vilket jag egentligen inte har någon speciell anledning till. Ser här att det var nästan två veckor sen sist faktiskt. Och så lång tid trodde jag väl inte riktigt att det rörde sig om...


Vad har hänt sen sist då?

- Till och börja med har jag fått reda på att Nallen precis inlett ett förhållande med någon. Eller de är inte riktigt "officiellt" tillsammans (citerar vännen X som jag fick veta detta av). Och ja.. Som ni ser i parantesen så fick jag alltså inte reda på det av Nallen själv. Och han har ännu inte sagt något om det. Inte jag heller för den delen, om att jag vet om det vill säga. För några dagar sedan (innan jag visste om detta) så hade jag några gamla vänner här från min gamla klass, vi satt och hade en trevlig stund på min balkong, spelade spel osv. Så skriver han ett sms (som vanligt), och jag nämner att jag har gamla klassen över. Och han som iallafall gick på samma skola, undrar varför han inte var bjuden, och nämner i samma sms att han nästan är vid mitt hus. Så då skriver jag lättsamt "det är bara att komma förbi" eller nåt i den stilen. Men det gör han inte. Go figure? Är det då relevant att fråga varför han inte var bjuden?

Hur som helst, senare visar det sig att han varit hos tjejen denna kväll. Och sms'at mig. Vilket tydligen ska ha hänt flera gånger enligt källor. Undrar om stackars tjejen vet om detta.



- På Simmaren-fronten då? Det var väldigt tomt på den fronten, tills för några dagar sedan. Innan detta så drömde jag iallafall konstant om honom. Tänkte konstant på honom. Tänkte på våra heta (och få...) möten. Den vanliga gamla visan. Varje gång jag loggade in på msn så var det hans namn mina ögon motvilligt sökte. Och suckade varje gång han inte var inne. Mer än en vecka var det såhär.

Men sen en gång för några dagar sedan, när jag loggar in; "hej "wilma", var länge sen :( allt bra??". Ni kan ju tänka er glädjen. Och hur snabbt mitt hjärta bultade.

Han - jobbar du denna vecka då?
Jag - nej, är faktiskt ledig hela denna vecka!
Han - va som fan, detta är ju enda veckan jag kan ses :D
Jag (som tappert försöker vara hard-to-get) - nej äre så?
Han - nej... men HADE kunnat varit så... skrev bara det så du skulle inse piken, haha!

Och ja, ni kan ju ana min lycka! Han vill träffa mig...! Så vi pratade lite om hur vi skulle få ihop det. Men det blev ändå aldrig att vi bestämde nåt för helt plötsligt var han tvungen att gå...

Men jag och Vännen Solstrålen kom på att vi kunde ju bjuda in M och Simmaren till hennes midsommarfirande. Detta kunde ju vara perfekt då vi både vill träffa dem, och jag är skitnervös inför det hela och gärna tar det såhär. På fest. På midsommar. Onykter. Glad. Allt det där. Utan det där seriösa, fråga mig inte varför, men jag vågar inte. Vad är det för fel på mig?

Så jag frågade. Han kunde komma och ville det jättegärna sa han. Allt var toppen. Det skulle bli övernattning i hennes stugor och livet lekte.

Men sen kommer smällen... Han kan inte längre komma, har fått veta att han måste jobba och annars får han sparken.

Bummer. Dubbel-bummer. Tusentals gånger om. Satans arg blev jag.

Kom iallafall fram till att vi ska ses nästa vecka. I hans stad. Ämnet eventuell övernattning vågar vi dock inte gå in på. Ska man ta med tandborste eller ej?

Fredags var'e party för hela slanten.

Såg Skribenten hånglandes med den onda tjejen från helvetet. Jag som faktiskt trodde att jag lyckats "övertala" honom att göra slut med henne. Fått honom att inse att hon kommer såra honom. Lille han. Men icke.

I parken X mötte jag Nallen. Som vanligt säger han inte hej. Dessutom gick han med armen runt en tjej. Det var inget jag reflekterade speciellt mycket över. Det var mer det faktum att vi båda tittade på varandra men kändes som ingen av oss ville hej. Senare skriver han iallafall i ett sms "förlåt för att jag inte hejade, men det blev så konstigt när jag gick med en annan tjej.." Vaddå ANNAN tjej? Alltså han är så konstig, det är väl inget att nojja över, vi har ju för fan inte träffats på bestämda dejter sen kanske mars! Sluta nojja och bete dig, säg hej, helt enkelt. Istället för att skriva ett töntigt sms.

Simmaren och jag fylle-ringar varandra hit och dit. Askalas. Och avslutar varenda samtal med "vi ses snart, jag längtar bla bla bla", men jag har börjat att seriös oroa mig över det där? På "vilket sätt" ska vi ses? Jag menar, vi har bara träffats 2 gånger. Första gången dock under en intensiv helg (torsdag - söndag, non stop), och vi var i stort sett fulla hela denna tid. Och det var ju inte som att vi pratade speciellt mkt kan jag väl tillägga... Andra gången vi träffades var på Valborg i hans hemstad, och denna gång var vi båda onyktra igen. Redan när vi träffades runt 5 på eftermiddagen. Och inte heller denna gång pratade vi, eller ägnande oss åt någon typ av umgänge man skulle kunna utöva med sin släkting utan att det skulle vara att betraktas som incest.

Så "på vilket" sätt skulle vi då ses? Hemma hos honom? Hemma hos mig? Försöka styra upp att vi hamnar på gemensam fest (trots att vi bor i olika städer)? Över en fika (haha)? På dagstid? Kvällstid? Nyktert?

Allt blir egentligen konstigt. Speciellt när det ska vara nyktert. Eller den nyktra delen bekymrar mig iofs inte så mycket. Jag klarar mig lika bra nykter som onykter egentligen. Men det är mer det vilken tid på dygnet det skulle vara och vilken typ av aktivitet.

Vi har inget gemensamt. Det kan jag nog nästan redan nu garantera innan vi egentligen pratat med varandra. Så det är lite, hmm, svårt så att säga.

Och jag är nervös.

Förresten! Nu kom jag på en till grej. Tredje inlägget idag, haha. Men måste ju skriva om hur det går med den nu planerade Göteborgsresan. Jag kom på toppenidén att Solstrålen och M skulle följa med! Eftersom Simmaren och M är goda vänner passar ju detta utmärkt. Så vi frågade M om han var på, och klart var han det.

:D

ikväll!

Pratade förresten med Simmaren på msn häromdagen. Blev nästan lite snusk sisådära. Slutade med att han bad mig sätta mig på nästa buss till hans stad. Men ack, jag hade ju en fest att tänka på jag. Så då frågade han mig om jag ville komma på hans student imorgon, men ack, jag hade ju en fest att tänka på jag. Vad tänker jag på ibland? Fast egentligen, känner att jag lätt skulle vara jätteutanför där. Bättre att träffas under andra omständigheter istället.

Ikväll ska det iallafall festas järnet. Näst efter Valborg och Midsommar är detta största festdagen för alla ungdomar i gymnasieålder och runtomkring där! Så det planeras förfest hemma hos Vännen C och det blir nog hur kul som helst. Vi ska göra värsta drinkarna och ha en riktigt lyckad fylla! Är planen. Sen vet man ju aldrig hur det går, menmen.

Nallen har förresten hört av sig i sms som vanligt, hela veckan. Tex i tisdags, när vi var på en tävling mellan olika gymnasium i staden, så skickar han ett sms "fin klänning du har *mitt namn*", istället för att gå fram att säga hej! Ibland undrar jag om han är psykiskt störd, eller bara jättejätteblyg. Hoppas på det sista. Sen har han frågat mig flera ggr om mina planer för ikväll. Så kommer antaligen träffas ikväll. Alla festar i en park här nämligen. Och är jättefulla. Den enda dagen detta händer idag, så det är lite speciellt. Förra året träffade jag på nästan alla jag känner i den här staden. Verkligen alla är där. Men å andra sidan kanske Nallen är för feg för att komma fram. Så han kanske skickar ett sms "fin klänning du har". Tyvärr är det inte otänkbart.

Han ringde

Måste bara skriva, så ni ska förstå hur trött jag är, att jag hade ett matte C prov klockan 7 imorse! Helt åt fanders tidigt. Och skitdåligt gick det. Menmen, aldrig mer matte. Ska inte klaga.

Hursomhelst, sen dess har jag gjort en massa. Jobbade några timmar. Stan med Solstrålen, Vännen M med flera. Handlade en hel del, åt lunch däremellan, fikade nånstans efter, åt en glass, solade i en park och kollade på massa studenter. Skittrött när jag kom hem, siktade nästan in mig på att gå och sova då klockan 6. Och det gjorde jag. Nästan. Somnade i soffan.

Men vem ringer inte då? Precis när jag har somnat....


-paus för att bygga upp spänningen-


-ännu lite längre paus-


-sådärja!-



Jo! Simmaren ringde.... Så förvirrat och med såndär härlig gröt-röst svarar jag i telefonen. Förstår inte för ens efter ett bra tag att det faktiskt är han. Simmaren ringde! Dra mig baklänges liksom. Vi brukar bara messa eller skriva på msn. Eller vi har pratat en hel del på fyllan förvisso. Men det är ju inte alls samma sak. Då horny-ringer man halva telefonboken ofta. Nu var'e ju måndag och klockan va' typ 7!

Pratade ett tag, flöt på ganska bra faktiskt, kanske 20 minuter eller så. Skitroligt var'e. Men inte för ens i slutet tog han upp när vi skulle ses (vi har bara bestämt att vi ska ses, inte när) så pratade vi lite om det. Sen hör jag mig själv säga: "Jag har ett hus i Göteborg en vecka eller så, du kan ju åka med mig dit...".

Tre sek efter: "Sa jag verkligen det där....??????!?!??!?!?"

Visst gjorde jag det.


Varpå han uppspelt bombarderade mig med frågor. "Bara du och jag alltså?" "Vems hus är det?" "Hur länge?" "När?" och så vidare. Jag hade knappt svar på några frågor.

Men jag tror nästan vi bestämde detta nu. Lite spännande. Eller mycket snarare!!

Väldigt många bollar i huvudet just nu

Väldigt många bollar i huvudet just nu.

Igår natt drömde jag att jag var på en fest (dock en väldigt märklig sådan, med tanke på att huset festen var i var connected till en volleyboll plan på nåt vis). Skribenten var där. Men Skribenten blev uppraggad av nån brud. Jag blev jätteavundsjuk och arg. Men sen så började jag ragga på honom trots att jag bara några minuter sett honom hångla med den dära andra tjejen. Och mina försök lyckades. Och vi gick hem tillsammans.
Sen vaknade jag. Tråkigt men sant.

Inatt drömde jag om Nallen. Han skulle sova hos mig. Men först hade jag en massa ärenden. Så när jag var och uträttade alla dem hade han somnat i min säng. När jag kom hem väckte jag honom på ett högst mysigt vis. Som tur är vaknade jag denna gång inte upp ur drömmen...!

Och sen till vad jag roar mig med i vaken tid då. Simmaren. Förstås. Det är det första jag kollar när jag loggar in på msn, facebook eller någon annanstans; "är han inne?". Måste sluta. Vill absolut inte bli kär i honom. Få riktiga känslor för honom. Det går bara inte. För jag vet, jag vet att han kommer såra mig då.
Men ändå, så ser jag fram emot mer än något annat när jag äntligen ska få träffa honom. And sex him up.