Sen sist

Var ett bra tag sedan jag skrev. Vilket jag egentligen inte har någon speciell anledning till. Ser här att det var nästan två veckor sen sist faktiskt. Och så lång tid trodde jag väl inte riktigt att det rörde sig om...


Vad har hänt sen sist då?

- Till och börja med har jag fått reda på att Nallen precis inlett ett förhållande med någon. Eller de är inte riktigt "officiellt" tillsammans (citerar vännen X som jag fick veta detta av). Och ja.. Som ni ser i parantesen så fick jag alltså inte reda på det av Nallen själv. Och han har ännu inte sagt något om det. Inte jag heller för den delen, om att jag vet om det vill säga. För några dagar sedan (innan jag visste om detta) så hade jag några gamla vänner här från min gamla klass, vi satt och hade en trevlig stund på min balkong, spelade spel osv. Så skriver han ett sms (som vanligt), och jag nämner att jag har gamla klassen över. Och han som iallafall gick på samma skola, undrar varför han inte var bjuden, och nämner i samma sms att han nästan är vid mitt hus. Så då skriver jag lättsamt "det är bara att komma förbi" eller nåt i den stilen. Men det gör han inte. Go figure? Är det då relevant att fråga varför han inte var bjuden?

Hur som helst, senare visar det sig att han varit hos tjejen denna kväll. Och sms'at mig. Vilket tydligen ska ha hänt flera gånger enligt källor. Undrar om stackars tjejen vet om detta.



- På Simmaren-fronten då? Det var väldigt tomt på den fronten, tills för några dagar sedan. Innan detta så drömde jag iallafall konstant om honom. Tänkte konstant på honom. Tänkte på våra heta (och få...) möten. Den vanliga gamla visan. Varje gång jag loggade in på msn så var det hans namn mina ögon motvilligt sökte. Och suckade varje gång han inte var inne. Mer än en vecka var det såhär.

Men sen en gång för några dagar sedan, när jag loggar in; "hej "wilma", var länge sen :( allt bra??". Ni kan ju tänka er glädjen. Och hur snabbt mitt hjärta bultade.

Han - jobbar du denna vecka då?
Jag - nej, är faktiskt ledig hela denna vecka!
Han - va som fan, detta är ju enda veckan jag kan ses :D
Jag (som tappert försöker vara hard-to-get) - nej äre så?
Han - nej... men HADE kunnat varit så... skrev bara det så du skulle inse piken, haha!

Och ja, ni kan ju ana min lycka! Han vill träffa mig...! Så vi pratade lite om hur vi skulle få ihop det. Men det blev ändå aldrig att vi bestämde nåt för helt plötsligt var han tvungen att gå...

Men jag och Vännen Solstrålen kom på att vi kunde ju bjuda in M och Simmaren till hennes midsommarfirande. Detta kunde ju vara perfekt då vi både vill träffa dem, och jag är skitnervös inför det hela och gärna tar det såhär. På fest. På midsommar. Onykter. Glad. Allt det där. Utan det där seriösa, fråga mig inte varför, men jag vågar inte. Vad är det för fel på mig?

Så jag frågade. Han kunde komma och ville det jättegärna sa han. Allt var toppen. Det skulle bli övernattning i hennes stugor och livet lekte.

Men sen kommer smällen... Han kan inte längre komma, har fått veta att han måste jobba och annars får han sparken.

Bummer. Dubbel-bummer. Tusentals gånger om. Satans arg blev jag.

Kom iallafall fram till att vi ska ses nästa vecka. I hans stad. Ämnet eventuell övernattning vågar vi dock inte gå in på. Ska man ta med tandborste eller ej?

Krönikor

Jag blev ju som sagt lite småputt över att vännen X hade skickat in min krönika som ansökningsbidrag till lokaltidningen. Så pass putt att jag skrev ihop två nya krönikor. Och bifogade även en adress till min hemsida med kort. Så jag ansökte både som skribent och fotograf. Får väl se hur det går då.

Lite gammal hederlig mänsklig kontakt

Nej nu är det dags att rycka upp sig. Eftersom det är lång helg, så är det dags att göra något kul. En bedrift jag än så länge misslyckats med.

Det har sedan länge varit bestämt att Solstrålen och jag ska sova hos vännen X. Eftersom hennes föräldrar är borta. Och det är som uppbäddat för en förfest och komma hem alldeles för sent och efter alldeles för mycket alkohol. Och det är precis vad jag behöver.

Och om jag känner mig själv, kommer jag skicka pinsamma sms till något gammalt ragg eller hitta något nytt. Något jag iofs känner redan nu att jag behöver. Lite gammal hederlig mänsklig kontakt. Så det kanske inte blir så dumt ändå.

Ja vi får väl se. Uppdatering kommer säkerligen imorgon, wish me luck!

Smått irriterad.

Blev jag när jag fick höra att vännen X (ja hennes namn börjar på x alltså) gått vidare till en uttagning för skribent för min stads lokaltidning.

Nu tänker ni nog "men varför då? Du borde väl vara glad för din vän när det går bra för henne". Sen funderar ni kanske vidare "ja om du inte är ett avundsjukt as såklart..."


Men tänk att ni hade fel bägge gångerna. Anledningen till att jag är sur är att hon har skickat in en artikel som halvt är skriven av mig. Och korrigerad av mig. Och jag kom på idén till hela artikeln.

Och när jag frågar henne "åh vad var ditt bidrag?" har hon mage att helt ärligt svara den du hjälpte mig med förut". Nå helt ärligt kanske det inte var då, med tanke på att jag mer än hjälpte henne med den.

Och det suraste är såklart att jag hade tänkt söka. Och hade uppenbarligen gått vidare. Om det inte var hennes speciella namn som tog henne dit såklart. Undrar om det är för sent för att skriva en krönika nu och skicka in?

Kanske om vänner som snor ens krönikor och helt utan dåligt samvete skickar in dem till tidningar hit och dit?