Blommor

Går in på en blomsteraffär tillsammans med Solstrålen. Säger att vi ska på begravning imorgon och undrar vad han rekomenderar för blommor att lägga på kistan.

Blomsterkillen: "hahahah!"

Han trodde att vi skämtade. Det är ju alla hjärtans dag. Alla andra var ju där för att köpa rosor till sina älskade. Tyckte nästan synd om honom när han förstod att vi inte alls skämtade och faktiskt skulle på begravning imorgon, såg nästan ut som att han höll på att börja gråta.

Det kändes så himla tragiskt att köpa blommor till två begravningar när alla andra var där för att köpa rosor till en flickvän/pojkvän som de skulle hem och överraska, kanske laga någon god middag eller gå ut och äta. Och vi var där för att köpa begravningsblommor.


Hade lite fler ärenden efter blomsterinköpet så fick gå runt med buketterna (inslagna i papper såklart) ett tag. Jag kände av alla blickar. Det var blickar från tjejer som trodde att jag hade fått rosor av min käraste. Det var avundsjukna blickar.

Jag tänkte, om de visste vad mina blommor till skulle de nog inte vara så avundsjuka.

Rolig kväll. Mindre rolig lördag på jobbet.

Hmm, inte skrivit på ett tag. Hamnar i vissa perioder när jag inte orkar/vill göra det. Varför har jag inte den blekaste om. Förra veckan var lugn iallafall, många lärare som är borta så vi har mycket friställd tid. Klippte mig och gjorde slingor också, en välbehövlig förändring som lyser upp det lite när allting är så grått där ute.


I fredags firade vi en vän som fyllde 19. Förklirr hemma hos vännen Lillan.

Fast först fikade jag faktiskt med en gammal vän. Vi dansade tillsammans när vi var små, i trean till sexan kanske. Vi var väl egentligen inte så supertajta då, men vi träffades och busade ibland. Sen under de senaste åren har vi haft vissa gemensamma vänner och känt igen varandra men inte riktigt vetat från vart. Sen kom vi på det och fick oss ett riktigt skratt. Och nu har hon börjat jobba på samma ställe som mig och vi har jätteroligt tillsammans!
Vi två var alltså och fikade i fredags. Första gången ensamma, förut har vi ju haft andra vänner eller jobbuppgifter att distrahera oss med. Men nu var vi ensamma, skulle bevisas om vi var så lika som vi trodde. Det var vi, det blev inte en tyst minut under tvåtimmars-fikan. Mest pratade vi om vad vi ska göra efter studenten. Både vill vi utomlands och göra något. Båda har vi funderat på att bli reseledare en eller två säsonger. Och kanske kommer det bli så nu, att vi ska söka till en reseledarskola och gå där tillsammans! (Om jag nämner henne mer så får vi kalla henne barndomsvännen)


Nåja, tillbaka till förfesten. Den var riktigt roligt eftersom det var cirka 25 roliga människor där! Men jag var lite småsjuk hela förra veckan och på fredagen var min röst väldigt skrovlig kan man säga. Jag som gillar att skrika och sjunga väldigt mycket när jag har druckit... Var väl inte den bästa kombinationen.

Redan vid ett-tiden på fredagskvällen kunde jag inte få fram ord. Fick peka och göra gester för att folk skulle förstå vad jag ville. Ändå var jag inte beredd att åka hem, haha. Men vi hade en riktig rolig kväll förutom att Solstrålen blev för full så vi fick skicka hem henne. Jag tog hand om henne först någon halvtimme (detta var innan krogen), så är det ju alltid, att jag tar hand om henne när hon är full. Men till slut lyckades en annan vän övertala mig att jag skulle åka ner på krogen så skulle hon och hennes pojkvän ta hand om henne. Tror det gick bra. Tur det. Men var ju inte helt peppad efter det, hon grät så mycket och ja...

Men men, kvällen gick vidare och på krogen var vi VIP. Så när vi kom in leddes vi in genom någon specialgång och leddes till ett bord med utsikt över dansgolvet. Så var det såna dära röda rep runt bordet (som det brukar vara utanför krogar) och sen kom champagnen, cidern, drinkarna, melon och annan frukt och den konstanta uppassningen. Och vimmelfotografen som var på en HELA tiden... Jag hatar att vara med på vimmel, man ser ju för guds skull aldrig bra ut på de där jävla korten, men nu var det ju svårt att undvika kameramannen. Kunde ju inte gärna resa sig upp och springa därifrån när han kom.

Efter ett tag öppnade vi repen så fick några andra vänner komma upp och glassa och vi begav oss ner på dansgolvet.

Rolig kväll. Mindre rolig lördag på jobbet.

Konsten att bli myndig...

Så fyllde jag till slut år i onsdags. Paketen från familjen öppnade jag redan klockan 00.20. Så på morgonen blev det inget firande. Utan upp i ottan (okej, klockan 12.00) för att direkt åka till IKEA och handla. Pallar till kvällens middag, coctailglas och lite annat smått och gott. Sedan Ica för att spendera 1700 kronor (åh herregud, ångest) till kvällens spektakel.

Men som tur är blev riktigt, riktigt lyckad!

Var väl en 15 personer här som åt middag. Sen kom det in fler och fler. Och vi hade det riktigt jävla roligt! Sedan begav det sig äntligen mot en laglig krogdebut. Riktigt roligt det med! Riktigt packat med folk. Ingen undandrift att man verkligen inte fick plats på dansgolvet om man inte armbågade sig fram först. Annandag och alla var ute!

Kvällen hade varit felfri om inte två av mina bästa vänner börjat gråta. Vid två olika tillfällen, av olika anledningar. Det var en händelserik kväll vill jag lova..

Solstrålen började gråta pga att vi hamnade i en riktig bitchfight. Det var verkligen bitchfight och allt det som hör till. Snapar, drinkar som hälls över varandra, knuffar, bitch-blickar, vakt som kommer emellan och separerade de två "lagen". Tjejen som vi bråkade med är ett ex till en kille som min vännen A hade ihop det med i sommras. Och hon är en såndär sjukligt avundsjuk typ.
Och där har ni i det stora hela den såpan.

Vännen M grät för att hennes kille dansade med någon annan. Den gamla klassikern med "Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer prata med honom, Jag vet att jag sagt det massa gånger förut på fyllan men nu menar jag det verkligen, Jag ska aldrig mer dricka för jag blir så pinsam - sitta och gråta mitt på dansgolvet, Jaja jag ska iallafall aldrig mer prata med honom!!! SVÄÄÄÄR!!!"
Givetvis hade de sex hemma hos henne cirka 3 timmar senare.


Men förutom dessa små utspel så var kvällen alltså helt perfekt. Och vad är en lyckad festkväll utan några missöden som senare nästan bara är roliga att se tillbaka på? Ingen fest utan olyckan!

Inte mycket nytt. Snarare inget nytt. Är väl därför jag inte har skrivit. Har egentligen inget att skriva om. För inget händer...
Men som tur är har jag jobbat jättemycket, och många kvällar/nätter framför allt. Jätteskönt, för då får man slappa framför TVn hela dagen och så slipper man reflektera över att man inte har någon att spendera alla kvällar med. Passar mig perfekt just nu.

Har såklart inte pratat med Simmaren nåt... Jag har t.o.m. blockerat honom på msn, för jag blev helt enkelt så jäkla trött på att han aldrig skrev hej. Det var för jobbigt att vi båda var inne men inte pratade med varandra. Så då blockerade jag honom helt enkelt. Riktigt skönt, befriande faktiskt. Då slipper jag tänka på honom så mycket. Fast alltför ofta dyker han upp i tankarna.

Jag skulle jättegärna vilja skriva att "detta är det sista inlägg jag tänker slösa på den jäveln", men jag skulle aldrig hålla det. Det vet jag ju redan nu, så jag tänker inte komma med några sådana tomma löften. Ni får nog höra mig klaga på honom länge i framtiden. Dessvärre!

Imorgon eller i övermorgon är det dags för Göteborg. Resan jag skulle ha gjort med Simmaren (och M och vännen Solstrålen). Men det blev ju inte riktigt så nej. Jag har bestämt att åka själv dit istället. Jag ska ta med min SATC box och gå och köpa Ben&Jerry glass och tycka riktigt synd om mig själv i några dagar, och jag ska spendera pengar som bara den.

Men jag känner ju lite folk i Götet också, så säkert blir det en och annan fika/fest med lite folk när jag är där. Och på lördagen kommer pappa + familj hem igen, och då ska jag spendera några dagar tillsammans med dem. Och hela tiden koncentrera mig på att inte tänka på han jag inte får tänka på.

Midsommar

Sitter här med laptopen i knät uppkrupen i min fasters soffa och äter marabou och annat massa gott. Jädrans vad vi smällt i oss. Känner mig helt uppblåst. Men inte slutar man äta pga det, haha! Befinner mig alltså hos faster P i Stockholm, hit åker man när man behöver råd här i livet och kloka samtal sent in på småtimmarna. Men just nu har vi paus i allt pratande för hon är lustigt nog i tvättstugan, ja nu klockan 2 på natten... Ja dessa stockholmare är då allt bra knäppa!
Faster P (känns konstigt att kalla henne faster, hon är för ung för det, skulle nästan kunna klämma till med att hon är som en syster för mig, men nu blir nicket faster P anyways) är väldigt omtyckt av mig. Vi träffas inte allt för ofta men när vi väl gör det så stämmer det så bra. Vi har på nåt vis så vädligt mycket gemensamt, allt från musiksmak till pojksmak, haha. Och såklart sånadära seriösa funderingar som man bara kan prata med vissa om. Faster P är en av dem. Jag gillar henne. Känns helt rätt att vara här just nu. Fly lite skulle man nog kunna säga.



Anyways. Midsommarafton. Började bra med grillning med ett tiotal pers, kubb och dansande runt stång (ett parasoll var det närmaste vi kunde komma...). Alkohol intaget under kvällen och dagen var precis sådär lagom. Lycklig var man. Gillade läget. Allt som saknades var Simmaren.
Någon som däremot var på plats (senare på kvällen) var M och några av hans vänner. För att förtydliga är då alltså M vännen Solstrålen's flört. Det började lite konstigt med M vilket också ledde till att det slutade konstigt. Det var osäkert om han över huvud taget skulle komma nu när Simmaren inte kunde komma. Ingen trodde han skulle komma utan Simmaren. Och när klockan var 7 hade han fortfarande inte hört av sig. Så vi hade förstått att han inte skulle komma. Men så ringer han runt 9 "nu är vi i *min stad*, vilken buss ska jag ta hem till dig??" Så gör man väl inte?
Man hör ju av sig under dagen, men det gjorde han inte. Man hör av sig och kollar att det fortfarande är on, och att man fortfarande kan komma, men det gjorde han inte. Så det började alltså konstigt.
Och Solstrålen fick panik, så efter hans samtal började hon dricka kopiösa mängder. Mindre bra. Slutade med att hon mådde pyton när han kanske en halvtimme senare anlände hem till henne. Så jag fick ta hand om M och hans vänner. Pratade med M och hade roligt. Pratade minnen från helgen vi umgicks med dem (helgen jag träffade Simmaren) och hade det jättekul. Men han började såklart undra vad det var med Solstrålen och varför hon verkade sur. Jag sa att hon mådde dåligt för att hon hade druckit för mycket. Vilket dels var sant. Men hon var också sur för att han bara dök upp sådär. Jag försökte göra det bästa av situationen. Och pratade med M och underhöll han och hans vänner. Försökte föra M och Solstrålen samman. Men det misslyckades, till slut var de riktigt sura på varandra båda två.
När jag satt ute med några på altanen för en rökpaus kom M ut efter ett tag, och vi började prata. Även om det är lite suddigt nu, så minns jag gott och väl att M stötte på mig. Och att jag inte gjorde nåt för att han skulle sluta. Alls.
Så. Jävla. Dåligt. Solstrålen ser när han lägger armen om mig och jag ser att hon förstår vad som hände. Jag är ändå glad att hon kom ut när hon gjorde. Så inget hände. Jag vet inte om det hade gjort det annars heller. Men man vet ju inte. Och det var ju egentligen inget nu heller.
Först pratade hon inte riktigt med mig, men efter ett tag var allt som vanligt igen till min stora lycka.

Men nu pratade inte jag heller längre med M. Ingen pratade längre med M och hans vänner. Det var ju liksom jag och Solstrålen som var länken mellan dem och de övriga gästerna som de flesta kände varandra. Så de kom utanför på nåt vis. Fast många gjorde försök att prata med dem, men de respondade inte och var riktigt asociala. Allt blev fel. Jag vågade knappt titta på M ifall Solstrålen skulle se. Allt blev fel. Då dricker man mer. Alla gjorde det.

M och hans vänner skulle ha sovit över. Men det hela slutar med att de går därifrån utan att säga hejdå till någon. Utan nånstans att ta vägen. De hade sagt till vännen C att de skulle gå hem "eller nåt" när hon frågade. De hade 10 mil hem. Gå den sträckan 3 på natten?

Nej. De hade slutat med taxi hem för deras del. Och en räkning på 7500. Kostar det så smakar det. Men varken jag eller Solstrålen har pratat med dem. Det har vi fått höra av andra. Allt blev ju så fel. Jag vet inte ens varför. De var sura på varandra utan anledning redan från början. Och jag saknade Simmaren.


Men som jag skrev till Glimra i förra inlägget så fick jag veta något av M och hans vänner som kanske borde få mig att tänka till...
Helgen vi träffades hade han flickvän. Och jag är inte the one who kiss and tells, men han var kanske en aning otrogen mot henne. Han hade tydligen fällt kommentaren "men jag ska ändå göra slut med henne..." Ja okej, för då är det ju okej? Och ja, inte helt förvånandsvärt så var otrohet någonting han verkade ha nåt emot. De var ju inte direkt förvånade, M's och Simmaren's vänner när de fick höra att vi haft ihop det. Inte alls. Någon sa bara "men hade inte han flickvän i mars?", någon annan nickade och sen var det inte mer med det.
M var den enda som försökte tysta ner det hela, för han vet ju lite mer om det hela, tex att vi ska ses nästa vecka. Om vi nu fortfarande ska det.

Jag vet inte mycket, men jag vet att jag inte gillar otrohet. Och jag har lovat mig själv sedan 5 års ålder att föralltid ta avstånd från det. Så går det när man har en pappa som cheatar på ens mamma i nästan 3 år.

Men ändå så är det nåt i mig som inte riktigt bryr mig om det. Jag menar, det är ju inte som att han är Mr Right och vi ska gifta oss. Jag har ju inte ens känslor för honom egentligen. Förutom lust och åtrå.
Och jag visste ju redan att han var en skitstövel och player (ordet känns fullt och utnött, men när jag funderade på synonymer så var tjejtjusare och hjärtekrossare inte mkt bättre) och det stoppade ju mig inte förr. "Är man så snygg så kan man get away with anything" - det var vad jag sa till Solstrålen om honom redan första gången vi träffades. Och det är tyvärr sant.

Men som sagt. Jag vet inte. Jag får väl iallafall fundera på saken...

_______
Upd. Jag undrar hur många tusen han haft sex med?

Sen sist

Var ett bra tag sedan jag skrev. Vilket jag egentligen inte har någon speciell anledning till. Ser här att det var nästan två veckor sen sist faktiskt. Och så lång tid trodde jag väl inte riktigt att det rörde sig om...


Vad har hänt sen sist då?

- Till och börja med har jag fått reda på att Nallen precis inlett ett förhållande med någon. Eller de är inte riktigt "officiellt" tillsammans (citerar vännen X som jag fick veta detta av). Och ja.. Som ni ser i parantesen så fick jag alltså inte reda på det av Nallen själv. Och han har ännu inte sagt något om det. Inte jag heller för den delen, om att jag vet om det vill säga. För några dagar sedan (innan jag visste om detta) så hade jag några gamla vänner här från min gamla klass, vi satt och hade en trevlig stund på min balkong, spelade spel osv. Så skriver han ett sms (som vanligt), och jag nämner att jag har gamla klassen över. Och han som iallafall gick på samma skola, undrar varför han inte var bjuden, och nämner i samma sms att han nästan är vid mitt hus. Så då skriver jag lättsamt "det är bara att komma förbi" eller nåt i den stilen. Men det gör han inte. Go figure? Är det då relevant att fråga varför han inte var bjuden?

Hur som helst, senare visar det sig att han varit hos tjejen denna kväll. Och sms'at mig. Vilket tydligen ska ha hänt flera gånger enligt källor. Undrar om stackars tjejen vet om detta.



- På Simmaren-fronten då? Det var väldigt tomt på den fronten, tills för några dagar sedan. Innan detta så drömde jag iallafall konstant om honom. Tänkte konstant på honom. Tänkte på våra heta (och få...) möten. Den vanliga gamla visan. Varje gång jag loggade in på msn så var det hans namn mina ögon motvilligt sökte. Och suckade varje gång han inte var inne. Mer än en vecka var det såhär.

Men sen en gång för några dagar sedan, när jag loggar in; "hej "wilma", var länge sen :( allt bra??". Ni kan ju tänka er glädjen. Och hur snabbt mitt hjärta bultade.

Han - jobbar du denna vecka då?
Jag - nej, är faktiskt ledig hela denna vecka!
Han - va som fan, detta är ju enda veckan jag kan ses :D
Jag (som tappert försöker vara hard-to-get) - nej äre så?
Han - nej... men HADE kunnat varit så... skrev bara det så du skulle inse piken, haha!

Och ja, ni kan ju ana min lycka! Han vill träffa mig...! Så vi pratade lite om hur vi skulle få ihop det. Men det blev ändå aldrig att vi bestämde nåt för helt plötsligt var han tvungen att gå...

Men jag och Vännen Solstrålen kom på att vi kunde ju bjuda in M och Simmaren till hennes midsommarfirande. Detta kunde ju vara perfekt då vi både vill träffa dem, och jag är skitnervös inför det hela och gärna tar det såhär. På fest. På midsommar. Onykter. Glad. Allt det där. Utan det där seriösa, fråga mig inte varför, men jag vågar inte. Vad är det för fel på mig?

Så jag frågade. Han kunde komma och ville det jättegärna sa han. Allt var toppen. Det skulle bli övernattning i hennes stugor och livet lekte.

Men sen kommer smällen... Han kan inte längre komma, har fått veta att han måste jobba och annars får han sparken.

Bummer. Dubbel-bummer. Tusentals gånger om. Satans arg blev jag.

Kom iallafall fram till att vi ska ses nästa vecka. I hans stad. Ämnet eventuell övernattning vågar vi dock inte gå in på. Ska man ta med tandborste eller ej?

Förresten! Nu kom jag på en till grej. Tredje inlägget idag, haha. Men måste ju skriva om hur det går med den nu planerade Göteborgsresan. Jag kom på toppenidén att Solstrålen och M skulle följa med! Eftersom Simmaren och M är goda vänner passar ju detta utmärkt. Så vi frågade M om han var på, och klart var han det.

:D

Han ringde

Måste bara skriva, så ni ska förstå hur trött jag är, att jag hade ett matte C prov klockan 7 imorse! Helt åt fanders tidigt. Och skitdåligt gick det. Menmen, aldrig mer matte. Ska inte klaga.

Hursomhelst, sen dess har jag gjort en massa. Jobbade några timmar. Stan med Solstrålen, Vännen M med flera. Handlade en hel del, åt lunch däremellan, fikade nånstans efter, åt en glass, solade i en park och kollade på massa studenter. Skittrött när jag kom hem, siktade nästan in mig på att gå och sova då klockan 6. Och det gjorde jag. Nästan. Somnade i soffan.

Men vem ringer inte då? Precis när jag har somnat....


-paus för att bygga upp spänningen-


-ännu lite längre paus-


-sådärja!-



Jo! Simmaren ringde.... Så förvirrat och med såndär härlig gröt-röst svarar jag i telefonen. Förstår inte för ens efter ett bra tag att det faktiskt är han. Simmaren ringde! Dra mig baklänges liksom. Vi brukar bara messa eller skriva på msn. Eller vi har pratat en hel del på fyllan förvisso. Men det är ju inte alls samma sak. Då horny-ringer man halva telefonboken ofta. Nu var'e ju måndag och klockan va' typ 7!

Pratade ett tag, flöt på ganska bra faktiskt, kanske 20 minuter eller så. Skitroligt var'e. Men inte för ens i slutet tog han upp när vi skulle ses (vi har bara bestämt att vi ska ses, inte när) så pratade vi lite om det. Sen hör jag mig själv säga: "Jag har ett hus i Göteborg en vecka eller så, du kan ju åka med mig dit...".

Tre sek efter: "Sa jag verkligen det där....??????!?!??!?!?"

Visst gjorde jag det.


Varpå han uppspelt bombarderade mig med frågor. "Bara du och jag alltså?" "Vems hus är det?" "Hur länge?" "När?" och så vidare. Jag hade knappt svar på några frågor.

Men jag tror nästan vi bestämde detta nu. Lite spännande. Eller mycket snarare!!

Lite gammal hederlig mänsklig kontakt

Nej nu är det dags att rycka upp sig. Eftersom det är lång helg, så är det dags att göra något kul. En bedrift jag än så länge misslyckats med.

Det har sedan länge varit bestämt att Solstrålen och jag ska sova hos vännen X. Eftersom hennes föräldrar är borta. Och det är som uppbäddat för en förfest och komma hem alldeles för sent och efter alldeles för mycket alkohol. Och det är precis vad jag behöver.

Och om jag känner mig själv, kommer jag skicka pinsamma sms till något gammalt ragg eller hitta något nytt. Något jag iofs känner redan nu att jag behöver. Lite gammal hederlig mänsklig kontakt. Så det kanske inte blir så dumt ändå.

Ja vi får väl se. Uppdatering kommer säkerligen imorgon, wish me luck!

Någon

Nej det blev inte att jag frågade Nalle om han ville ses i helgen. Helt plötsligt hade han bråttom ut. Och jag hann knappt säga hejdå innan han var offline. Så kan det gå.

Och nu känner jag mig sådär super ensam igen. Jag behöver någon att hålla handen. Någon som bryr sig om en. Någon att pussas med. Någon att fly med. Någon som skriver godnatt sms till en när man inte somnar i samma säng. Någon att vakna upp med. Någon att se på dåliga filmer med. Någon att äta sena söndagslucnher med. Någon. Jag behöver någon.


Och ja, jag inser själv hur desperat detta låter. Men min vän Solstrålen som jag nyligen beskrev som en av de få vänner jag har som är singel - ska såklart övernatta hos en potentiell blivande man på fredag. Vilket jag fick reda på bara några mintuer efter att jag skrev att hon var en av de få singelvänner jag har kvar.

Missförstå mig rätt, jag är såklart jätteglad för henne skull. Jag har faktiskt tjatat väldigt mycket på både henne och M (killen hon ska sova hos alltså) att dem ska våga bjuda ut varandra eller dylikt. De skulle vara jättesöta tillsammans.

M och Simmaren är för övrigt vänner med varandra. Bägge bor dock i andra städer. Alltså tre olika städer för mig, Solstrålen, M och Simmaren.

Och jag bara råkar veta att M kysser väldigt bra. Och Solstrålen bara råkar veta samma sak om Simmaren. Det var nämligen under en helgalen helg som jag och Solstrålen mötte M och Simmaren. Och på fredagen den helgen så strulades det huller om buller mellan oss fyra. Medans det blev lite mer uppdelat på lördagen. Helt klart (med risk för att låta som en fjortonåring) en helt crazy helg. Det strulades även runt med andra män denna helg. Det var en rolig helg. Haha!

Comviq kompis

Sitter och samtalar med Nallebjörnen på msn. Något vi nästan aldrig gör. I början gjorde vi det, när det var sådär pirrigt och nytt. Men sen upptäckte vi Comviq Kompis och dess gratis sms. Så då blev det sms. Flera gånger om dagen. Konstant. Hemma, framför TV'n, i skolan, bortrest, på toan, hos vännerna, på festerna - ja överallt. Hela tiden.

Men som jag skrev förut, vi träffades liksom aldrig. Det var bara sms hela tiden. Och nånstans där blev det fel.

Det vi skriver om just nu är att jag tycker att han är mesig. Eller han frågade det, och jag förnekade inte. Eller min respons var "du har ju trots allt nallebjörnar på sängkläderna :)". Undrar om killar tar det som en diss. Antagligen. Killar vill väl vara så där supermanliga. Men det dem inte tänker på är att tjejer tycker sånt är gulligt. Typ Seth Cohen turn on.

Sitter faktiskt på att funderar på att fråga om han vill ses nåt nu. Det är ju långhelg och ja, jag känner mig faktiskt ensam. Alla vännerna har i stort sett fast sällskap, utom Solstrålen då. Men det känns lite nu som att jag och Solstrålen har umgåtts för mkt på senaste tiden (om man nu kan umgås för mycket med henne?). Men det har känts lite som att vi ibland går varandra på nerverna. Inte så vi har bråkat eller så. Bara att vi båda är väldigt envisa av oss och ofta vill ha rätt.

Men ska jag kanske fråga Nalle om han vill ses. Vi får väl se hur det blir med den saken.

"Varför svarar han inte?"

Varför ringer han inte? Varför skriver han inte? Varför svarar han inte (på sms alltså, gud förbjude att man själv ringer till Honom)?

Det är något konstigt när man halvt sitter på mobilen medans man väntar på svar från Honom. Man sitter inte som på nålar, utan man sitter på strålning helt enkelt.

Undrar vad han kommer skriva? Varför skrev jag så där? Kommer han misstolka det? Säkert, nu kommer han aldrig mer prata med mig. Åh varför skrev jag sådär?

För att du tyckte det var sexigt. Just då. Sedan kanske du dock inser att det inte direkt var sexigt att upplysa Honom om att du har diarré. Lätt hänt. Iallafall lätt hänt min vän Solstrålen (Solstrålen kommer jag kalla henne för at hon just mest alltid är glad med ett leende på läpparna). Det kanske inte var det smartaste draget. Men inte hänger hon läpp för det!