Ikväll kör vi på hårt igen!
Jag hade dock lite att-göra idag. Skulle köpa en locktång, kolla ut ett par glasögon och köpa nånting nytt att ha på mig ikväll samt en ny ögonskugga.
Men självklart fastnade jag vid datorn... Facebook har den effekten. Och läsa alla eras bloggar såklart. Men än är väl inte dagen slut, kom igen nu Wilma! Nu shoppar vi.
På nyår sov jag hos vännen Lillan.
Lillan har jag känt i kanske 4 år och sen dess har vi blivit sedda lite som ett radarpar, som kan vara med varandra hur länge som helst utan att tröttna på varandra eller bråka. Ja, hon är nog faktiskt i stort sett den enda nära vän jag har som jag aldrig bråkat eller varit sur på. Det är skönt att ha en sån vän, som man vet alltid finns där - lite sådär "no matter what" typ. Det skulle hon göra, ingen tvekan.
Jag sov hos henne och nästa dag sov hon hos mig. Och sen blev det utgång!
Fixade hos oss en vän och Lillan blev riktigt, riktigt full. Hon vägrade sluta sminka sig "för det blir ju såååå fffiiinnnt" tyckte hon. Efter ett tag såg hon ut som en 70åring, med alldeles för mkt svart ögonskugga och alldeles för mkt rött läppstift. Men kul var'e!
Sen bar det av till förfest hos nån kille som är fotograf på en av stadens bästa klubbar. Jävligt kul hade vi där! Även om det nog är bra många hemska bilder på oss därifrån med hans stora supermega kamera. Där var en stor blandning av folk, tex gamla klasskompisar och flörtar. Det dracks och dansades mycket (så grannarna kom såklart och klagade) men det roligaste minnet är när vi skulle försöka hitta en tändare, vi letade igenom hela hans hem och till slut hittade vi några tändstickor i en byrå brevid hans kalsonger.
Två frågor att filosofera kring:
Hur fulla var vi, gå igenom hans underklädeslåda var väl kanske inte det vänligaste sättet att tacka värden på?
Varför har han tändstickor brevid underkläderna?
Ännu en gång var förfesten roligare än själva utgången så jag tog faktiskt ett smart beslut och gick hem redan vid 1, var väl heller inte riktigt kry från febern. Men jag hade en skitrolig kväll!
Vi blev faktiskt bjudna på inte mindre än 9 efterfester räknade jag och vännen Lillan ut senare. Det om något är väl att vara eftertraktad som bara sjutton! Men det blev ju ingen efterfest alls faktiskt, jag var för trött och hungrig vid det laget, och när ingen av festerna hade nåt att göra med den sista killen jag berättade om kändes det ju inte alls lockande...
Så kan det gå!
Hade precis skrivit klart ett ganska långt och ingående inlägg - när explorer väljer att helt lägga ner, och den automatiska spararen som annars brukar rädda mina dagar, hade tydligen valt att inte samarbeta den heller. Så jag skriver om, men ni vet hur det är, det blir inte alls lika bra andra gången man skriver nånting... Dumma allt!
---
Nyår?
Jag lyckades såklart dra på mig feber. Inte så farligt, 38 grader eller nånting. Man överlever ju. Men vem vill inleda det nya året med feber? Man blir ju sådär hängig och inte alls taggad. Så jag tog ett mycket moget beslut och tog det lugnt hemma hela dagen och tillät all typ av planering åt mina medmänniskor - allt från mat och vilka partyhattar som skulle användas.
Så jag hade egentligen inte alls några förväntningar, toppen! För om man inte har några skyhöga förväntningar som kvällen måste leva upp till blir ju allt så galant. Middag hemma hos en av mina närmsta vänner, och eftersom jag kom dit senare och var sjuk behövde jag inte ens engagera mig i så mycket som att fixa efterrätten. Najs!
Sedan drog vi vidare till krogen vid elva och det var sjukt lång kö in, men vad gör väl det? - Blandningen av en kolossal (hur sjuttom stavas detta ord?) mängd värktabletter och alkohol gjorde mig extra glad i hågen. Tolvslaget firades in på terrassen på taket med champagne, väldigt glammigt faktiskt. Ingen kyss på tolvslaget dock..
Men efter tolv blev det roligare på killfronten, pratade med två riktigt söta killar och båda frågade om mitt nummer. Och de var ju faktiskt så söta att de fick mitt rätta nummer! Den ni!
Men sen precis innan stängning dansade jag med en jättesöt, snygg och rolig kille, men det blev liksom inget mer av det för ingen av oss frågade om den andres nummer eller nåt. Tråkigt. Speciellt med tanke på att han var den bästa av de tre. Antagligen för att han var den som skulle fallt i kategorin svåruppnåelig och därför man vill ha honom, eller vad säger du Glimra? ;-)
Nej. Nu orkar jag inte med den här nyårstressen som just nu befinner sig på msn och Facebook. Alla frågar hit och dit... Nej, nu blir det nog en påse popcorn, lite ischoklad och en Wallander-film igen (fick en box i julklapp..). Eller ska man kanske äta frukost? Den är ju ändå halv tre? Kanske går direkt på lunchen? Middag?
Fan vad jag älskar att vara ledig!
Inte jobbat på 2 veckor, och skolan drar inte igång för ens om 1 vecka. Livet är nice ändå.
Hörde mig för med några vänner om vad som händer imorgon. Och alla verkar känna samma panik som mig.. Skönt! (Ja man vill ju inte vara ensam i paniken heller??)
Alla svarar ungefär samma: "Middag med några vänner och så, sen vet jag inte alls vad som händer..."
Exakt samma som mig alltså. Det blir iallafall middag i goda vänners lag och sen vet jag inte... Funkar krogen på nyårsafton eller? För hela min stads befolkning drar till Sälen över nyår. Jag skojar inte, mer än hälften av mina vänner ska dit, och mer än hälften av mina bekanta så att säga. No kidding. Min stad kommer vara död imorgon, för ingen kommer vara här.
Lucky me!!
Jag har inte gjort en enda vettig grej sen i torsdags. Jag har i stort sett bara varit hemma. Stack ut näsan första gången igår, då jag åkte ner på stan och lunchade med en väninna, men sen åkte vi hem till mig och kollade på Wallander bland annat.
Jag har ju inte ens någon anledning till att vara hemma så här länge, jag är ju inte sjuk eller typ ledsen över någonting.
Det är bara det att det är så jävla skönt! Jag laddar batterierna, det är vad jag gör.
Inför vad vet jag inte riktigt, har ingen som helst aning om vad som händer imorgon. Och imorgon är ju som vi alla vet ingen vanlig dag. Det är dagen med störst press på att man SKA ha roligt, man MÅSTE ha roligt, det är ju Nyårsafton för fan!
Men jag ogillar dagar där man SKA ha roligt. Som Valborg och Midsommar också... Förväntningarna blir så stora, och när kvällen inte lever upp till förväntningarna (man kan ha jätteroligt, men kanske inte riktigt så roligt som man ville) blir ju allt så himla tråkigt...
Därför skulle det vara underbart att veta exakt vad man skulle göra imorgon, och 100%-igt veta att det skulle bli schvinkul. Men nu har jag ju inte riktigt sådan tur.
Har ni??
Det blev förresten inga killar för min del i onsdags. Hade i stort sett inte tid. Dels för att jag tröstade vännerna. Men så också pga lite roliga anledningar att eftersom jag fyllde år ville alla bjuda mig på drinkar och shottar, och jag hade det så roligt med att bara dansa och mingla med vännerna. Jag klarade mig bra utan ragg faktiskt. Trot eller ej!
Så fyllde jag till slut år i onsdags. Paketen från familjen öppnade jag redan klockan 00.20. Så på morgonen blev det inget firande. Utan upp i ottan (okej, klockan 12.00) för att direkt åka till IKEA och handla. Pallar till kvällens middag, coctailglas och lite annat smått och gott. Sedan Ica för att spendera 1700 kronor (åh herregud, ångest) till kvällens spektakel.
Men som tur är blev riktigt, riktigt lyckad!
Var väl en 15 personer här som åt middag. Sen kom det in fler och fler. Och vi hade det riktigt jävla roligt! Sedan begav det sig äntligen mot en laglig krogdebut. Riktigt roligt det med! Riktigt packat med folk. Ingen undandrift att man verkligen inte fick plats på dansgolvet om man inte armbågade sig fram först. Annandag och alla var ute!
Kvällen hade varit felfri om inte två av mina bästa vänner börjat gråta. Vid två olika tillfällen, av olika anledningar. Det var en händelserik kväll vill jag lova..
Solstrålen började gråta pga att vi hamnade i en riktig bitchfight. Det var verkligen bitchfight och allt det som hör till. Snapar, drinkar som hälls över varandra, knuffar, bitch-blickar, vakt som kommer emellan och separerade de två "lagen". Tjejen som vi bråkade med är ett ex till en kille som min vännen A hade ihop det med i sommras. Och hon är en såndär sjukligt avundsjuk typ.
Och där har ni i det stora hela den såpan.
Vännen M grät för att hennes kille dansade med någon annan. Den gamla klassikern med "Jag ska aldrig, aldrig, aldrig mer prata med honom, Jag vet att jag sagt det massa gånger förut på fyllan men nu menar jag det verkligen, Jag ska aldrig mer dricka för jag blir så pinsam - sitta och gråta mitt på dansgolvet, Jaja jag ska iallafall aldrig mer prata med honom!!! SVÄÄÄÄR!!!"
Givetvis hade de sex hemma hos henne cirka 3 timmar senare.
Men förutom dessa små utspel så var kvällen alltså helt perfekt. Och vad är en lyckad festkväll utan några missöden som senare nästan bara är roliga att se tillbaka på? Ingen fest utan olyckan!
Dessutom satt jag nu och torterade mig själv (varför??) med att läsa gamla msn-loggor med Simmaren. Det är så tydligt mönster så det är riktigt, riktigt pinsamt. Från mars till juni är det hans som i stort sett alltid skrivit hej först. Och i stort sett alla konversationer har slutat med att han frågar när vi ska träffas.
Sen träffades vi och hade sex.
Efter det är det jag som alltid hejat. Jag som alltid har frågat honom frågor. Hur mår han? Vad gör han? Vad händer i helgen?
Men till slut verkar jag väl fattat att han inte frågade tillbaks hur jag mådde. Eller, det måste jag väl hela tiden ha förstått. Bara försökt förneka det, och hoppas han bara har en dålig dag..?
Jag känner mig fan riktigt jävla dum. Jag vill släppa honom helt nu. Helt. Jag trodde jag hade det. Jag var så säker att jag hade det att jag inte trodde att det spelade någon roll om jag skrev grattis till honom på Facebook.
Så fel man kan ha. Nu är han i mitt huvud hela tiden igen. Fan!
Satt just och läste igenom stort sett alla mina gamla inlägg. Främst de som handlade om Simmaren. De flesta alltså, haha! Speciellt inläggen från juni..
Och kom faktiskt till och med fram att sist jag hade sex egentligen var den 28e (juni alltså, åh herre-herregud), lite gammal hederlig morgonsex. Det var tider det...
Eller inte, var ju helt besatt och nerkärad i honom i flera månader. Trots att vi egentligen aldrig pratade efter att jag sov hos honom. Men nu ska jag vara helt ärlig, han fyllde år för någon vecka sen. Och då skrev jag grattis till honom på facebook, i ett message så det inte ska synas för alla. Eftersom jag var jävligt beredd på att han inte skulle svara, och då ville jag ju såklart inte att alla skulle se det. Gissa vem som inte svarade då? Hmm, man skulle kunna tro att jag lärt mig vad han är för typ? ... ... ... ...
Imorgon. Den stora dagen.
Är snart framme i min hemstad, sitter på tåget nu, så hinner inte skriva mycket. Men imorgon fyller jag år!
Först blir det lite firande hemma hos mig i goda vänners lag. Potatisgratäng och fläskfilé står på menyn. Så bara maten är ju ngt att se fram emot! Sen börjar förfesten och sedan blir det äntligen utgång.
Imorgon är det för övrigt exakt ett halvår sedan jag hade sex. Och ja. Jag vet. Det är läskigt att jag vet det exakta datumet för när jag sist hade sex.
Så jag känner mig skyldig att dra till med en förklaring:
Städade mitt rum inför firandet och hittade en bussbiljett från när jag åkte dit. Datum 26 juni.
Fyfan. Kan det inte typ... rosta igen där nere? Upprepar: fyfan.
Är på ett helt klart bättre humör nu än vad jag var i måndags när jag skrev sist. Herregud, det ser inte ut att ha varit en bra dag. Eller det var ingen bra dag.
Men det där humöret varade som tur var bara en dag, gå att lägga sig tidigt gör susen! (Alltså något man verkligen borde göra oftare... Note to myself).
Har varit och solat massa gånger nu. Vilken skillnad! Alltså ja såklart att man blir brunare, det var inte det jag menade med skillnad. Utan vilken himla skillnad det gör för humöret. Att inte se ett vitt spöke i spegeln på morgonen. Att inte känna sig genomskinlig. Att inte tro att det varit vinter 5 år och kommer fortsätta vara det 10 år till.
Äntligen lite färg och det känns grymt. Ibland måste man unna sig lite grejer för utseendets skull. Tar man sig tid på morgonen för hår, smink, kläder osv är jag nästan garanterat glad hela dagen. Vilket kanske beror på att jag ytterst sällan sminkar mig i skolan. Och när jag väl gör det så får jag massa komplimanger för det (är jag ful utan smink eller?), och bara det blir man ju jätteglad över.
Japp, mer skönhet åt folket.
Imorgon är det den stora Balen med stort B. Capital B. Ser faktiskt fram emot det jättemycket nu.
Ungefär 2 veckor tills jag fyller år också. Men tror detta kommer vara sista gången jag ser fram emot en födelsedag. Sen får det vara nog. Kan stanna vid 18 ett tag. Vill inte riktigt bli vuxen ännu. Inte när det gäller de tråkiga bitarna iallafall. Räkningar och helvete. Nejtack.
Jag vill bara att det ska hända nåt roligt eller intressant i mitt liv nu. En resa, en kille, nytt jobb. Någonting. Vad som helst. Som kan göra denna gråa vardag lite rosa, blå, grön eller gul. Ge mig lite färg för i helvete.
Psykologiprov, av en förjävlig anledning blev vi tvugna att flytta fram det. Vilket är det absolut värsta som finns, att flytta fram prov. Herregud, man kan ju lika gärna bara dö direkt.
Jag jobbade såklart fredag, lördag och söndag. Prov på måndag.
En situation för min gode vän koffein. Blev en hel del koppar på kvällen (marabou kaffe t.o.m.) och när jag väl gick och lade mig vid 3 kunde jag såklart inte somna för ens kanske 4. Upp igen vid 6 för att läsa in två till kapitel. Och såklart en massa mer kaffe.
Så nu känner jag mig helt död. Och var deprimerad hela dagen. Har verkligen gått omkring och sett ut som 7 svåra år. Nu har jag massa mer plugg att ta tag i, men det orkar jag såklart inte med, det får väl bli en annan gång...
Nu blir det en power nap i soffan framför ett lagom dåligt TV-program.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva om. Mitt liv är så oerhört innehållslöst just nu att det finns inte mycket att nämna. På ungkarlsfronten iallafall.
Annars handlar det om:
Ja. Och det va väl det. Mycket mer spännande är det inte...
I måndags kände jag bara att jag inte orkade gå till skolan. Stannade således hemma. Sjukanmälde mig faktiskt nu för ovanlighetens skull.
- *Alias Wilma*, *personnummer*, *klass*, förkyld.
Men det lustiga är att nu efter 3 dagar börjar jag faktiskt bli förkyld. På riktigt.
Har betett mig som om jag vore sjuk i 3 dagar. Ätit glass, kollat på Sex and The City och filmer, suttit vid datorn, sovit och allt annat man gör när man är sjuk.
Och nu har jag tydligen lurat in min kropp till att faktiskt utveckla en förkylning.
"Sickness isn't a disease, it's a state of mind" eller hur var det?
Var det kanske också för att jag visste att jag snart inte skulle ha något att skriva om som jag slutade skriva. Ja, inte har det hänt mycket på killfronten. I stort sett inget alls faktiskt. Även litet sett ingenting alls. Dött, dött, dött. Jag har inte haft sex sen med Simmaren i sommras.
För att vara helt ärlig beror det nog också på att jag inte festat sen i sommras. Eftersom jag fyller i december har alla vänner varit 18 år senaste halvåret och när de slirat omkring på krogar hela tiden har jag varit hemma, varit med andra vänner eller jobbat.
På ett sätt har jag kommit in i nyktra helger och anpassat mig bra till det. På ett annat kan jag inte bärga mig tills jag blir 18 om några veckor.
Det sorgliga med att ha slutat festa så pass tvärt som det blivit är ju att jag insett att alla flörtar och flingar får man under fyllan. För så dött på killfronten som det varit dessa månader har det inte varit på länge, länge, länge... Inte för att jag brukade vara någon Casanova, men ni fattar.
Jag tror fan inte ens jag hånglat med någon sen Simmaren. (Ja det var kanske därför jag slutade skriva. Jag insåg att mitt liv hösten/vintern 2007 skulle bli väldigt nunna-likt.) Eller jo förresten. Vi var i Alanya i sommras. Och där blev det ju ett och annat strul (4 av dem åkte vi på samma plan hem som), blev till och med lite halvkär i en av dem. Verkade vara en perfekt sommar-romans. Tills han tydligen hade en flickvän.
Men det var nog det senaste actionet jag hade. Nej, annat får det bli den 25 då det vankas krogen för fulla muggar.
Tror jag är tillbaka.
Ett "tillfälligt avbrott" på... vad blir det? ...ungefär ett halvår? Fem månader iallafall.
Vad beror det på?
Har funderat på det. Men aldrig riktigt kommit fram till ett svar. En dag kände jag helt enkelt inte för att skriva längre. Varför vet jag inte, jag hade ju varit beroende av det i flera månader.
I samband med detta visade det sig att en vän hade hittat hit. Hur mycket han hade läst, eller hur många han berättat det för fick jag aldrig klart för mig. Men det kändes inte värt att riskera något genom att fortsätta skriva mera.
Inte här. Jag gjorde en ny blogg ett tag. Men det fungerade aldrig riktigt. Det passade aldrig. Det är ju denna blogg som är jag.
Flera gånger under de senaste månaderna har jag varit på väg att ta upp denna blogg igen. Säkert ett tiotal gånger. Men hela tiden hindrades jag av att kompisen skulle sprida min blogg till jag känner och det kändes aldrig lockande. Att alla mina innersta tankar skulle vara till allmän egendom.
Men nu har det gått några månader. Kompisen har hunnit flytta till Australien, och hur mycket kan han bry sig om min lilla blogg därifrån? Dessutom är han inte typen som skulle "outa" mig på det viset, han är snäll kär vän.
Hence, I'm back.
