Trots att jag ju vet att det är över så sitter jag och funderar på små minisemestrar vi skulle kunna göra i sommar. T.ex. resan till Göteborg som han i princip redan gjort klart för mig att han inte kan (vill?) följa med på. Den sitter jag och funderar på, för att inte säga planerar...

Funderar också ut en resa till Leksand vi skulle göra. Ser oss framför oss hålla handen och bo tillsammans i lillstugan och trängas i 90-sängen. Jag ser allt framför mig trots att jag vet, jag vet ju verkligen, att det är över.

Vi har inte pratat sen den minimala tråk-konversationen på msn dagen efter. Han har inte varit inne på msn.

Kan jag inte bara inse det nu, jag är blockad och raderad ur hans liv. Så är det bara. Det är över Wilma, det är över, fatta det 'rå.
Jag vet det, men jag förstår det inte. Jag vill inte förstå.